Nu sitter jag här, och ser tillbaka.
Våra ovärderliga dagar och minnen.
Stunder som fyllde mig med trygghet.

Vart skulle resan ta oss, dig och mig.
Vem vet vad världen hade för oss.
Men en sak visste jag var säker,
Jag skulle finnas för dig genom allt.

Du tog mig ur de mörkaste platser.
Vi höll varandras händer och levde.
När det var vi kunde jag andas igen.
När du såg på mig, ville jag stanna.

Inget betydde mer än då du höll om mig.
Och även om jag aldrig hann visa dig.
Så fanns det där, mitt hjärta för dig.

Båda två fyllda med drömmar och mål.
Jag inspirerades av dig, ville se mer.
Jag kände mig så svag ett tag, utan dig.
Men visste snart att det var din värme.

Det var du vid min sida som var allt för mig.

Nu sitter jag här, mitt hjärta kommer inte ändras.
Jag vet att jag gjorde misstag, ville göra rätt.
Kanske en dag, kan jag ge dig det där leendet.
Det som jag såg första dagen vi träffades.

Men även om det aldrig kommer att bli...
Så är du här med mig nu och för alltid.

En del av mitt hjärta.
23/9 -2010, det som skulle vara vår dag.

jag uppskattar det hur mycket som helst.