December
Monday 1 December 2008 photo 1/2
|
- Ett hjärtas röst!
Lyssna på denna medans ni läser.
Det ger er en annan känsla <3
http://www.youtube.com/watch?v=ZLHICsCB_lI
<span style="font-size: 10pt; color: #000000; line-height: 115%;">Alldeles nyss, när jag lyssnade på en låt, tänkte jag på dig.
Från första början vi träffades, den sommaren för kanske 3 år sedan.
Min första kommentar till er var inte så snäll kanske, haha (:
Men vi lärde känna varann lite smått.
Jag kände inget för dig först, men när jag kom nästa år igen så började mina känslor växa. Det blev inget då heller, inte förrän året efter då jag kom tillbaka igen och jag va så kär i dig.
Du visade samma intresse och jag va så lycklig, nykär och lycklig är det bästa som finns ellerhur? :*
Vi umgicks i en vecka ungefär och när jag väl skulle hem mådde jag dåligt.
Jag kom ihåg att det spöregnade då och vi stog ute i regnet.
Jag ville inte lämna dig, jag ville stanna kvar hos dig, i din varma famn.
Jag kramade om dig hårt men sen var jag tvungen att lämna dig.
Det sista jag kommer ihåg den dagen va din blick genom bilrutan, dina vackra ögon gjorde mig varm inombords.
Jag grät några tårar men jag visste att vi skulle ha kontakt efter.
Vi höll kontakten ett tag och sen en dag skulle vi träffas igen.
Jag kan inte beskriva känslan jag hade då, jag va så lycklig att hamna i din varma famn som jag längtat efter så mycket!
Vi var lyckliga och vi gjorde mycket tillsammans då.
Du gjorde allt för mig kändes det som.
Och jag kände mig som den lyckligaste i hela världen.
Men det tog slut efter 1½ månad, nu vet jag varför men innan visste jag inte.
Jag mådde så dåligt, jag va nära på att ta självmord.
Men mina kompisar fick mig att må bra.(Tack<3)
Det gick kanske 8-9 månader utan nån kontakt.
Vi var på våran skolavslutning, jag va faktist ute efter en kille. (haha :D )
Sen, helt plötsligt stog du där framför mig, jag tappade seriöst andan.
Jag fick panik sen visste jag inte vad jag skulle göra.
Jag samlade mod till mig och sen gick jag fram och hälsade på dig med en kram.
Vi pratade och pratade, sen resten av kvällen var vi med varandra.
Haha, jag va så jävla lycklig, igen!
Vi umgicks mer och mer och tillslut träffades vi hemma hos dig.
Jag var tillbaka, det underbara stället jag saknade, där jag upplevde det mesta med dig!
Denna gången visste du hur du skulle bete dig och behandla mig lite mer (fniss) :*
Jag var lycklig igen, jag hade dig vid min sida, igen!
Vi gick igenom svåra och bra tider, lite smågräl men ändå stannade vi vid varandras sida.
Jag upplevde saker med dig jag aldrig upplevt med någon annan.
Men sen helt plötsligt gjorde du samma sak som sist.
Trots att jag gav dig en till chans.
Jag blev ledsen och stängde in mig i en vecka!
Nu har det inte blivit nåt mer.
Eller jo, kanske vi är vänner, men jag vet ej riktigt.
Men det enda jag vet är att du lever ditt liv och jag lever mitt.
Om det blir nåt mer i framtiden vet jag inte, jag kan inte säga nåt nu.
Eller lova, det beror på hur jag känner då.
Och även om den personen läser det här så vet jag att han inte kommer börja gilla mig mer för det.
Det enda jag ville med det här va att få ut mina känslor och få honom (och resten av alla er som vill veta) att förstå.
Mer behöver jag inte förklara.
Detta är mitt liv, jag har inte tatt det ur någon bok eller något annat.
Jag har skrivit det direkt från det jag upplevt.
Om en underbar kille som tog mitt hjärta.
Tack för att ni orkade läsa, det betyder! <3
Nu ska jag kolla på Pirates Of The Caribbean 3 (:
Sen nana min goa kudde ^^
PUSS / Helena <3
Lyssna på denna medans ni läser.
Det ger er en annan känsla <3
http://www.youtube.com/watch?v=ZLHICsCB_lI
<span style="font-size: 10pt; color: #000000; line-height: 115%;">Alldeles nyss, när jag lyssnade på en låt, tänkte jag på dig.
Från första början vi träffades, den sommaren för kanske 3 år sedan.
Min första kommentar till er var inte så snäll kanske, haha (:
Men vi lärde känna varann lite smått.
Jag kände inget för dig först, men när jag kom nästa år igen så började mina känslor växa. Det blev inget då heller, inte förrän året efter då jag kom tillbaka igen och jag va så kär i dig.
Du visade samma intresse och jag va så lycklig, nykär och lycklig är det bästa som finns ellerhur? :*
Vi umgicks i en vecka ungefär och när jag väl skulle hem mådde jag dåligt.
Jag kom ihåg att det spöregnade då och vi stog ute i regnet.
Jag ville inte lämna dig, jag ville stanna kvar hos dig, i din varma famn.
Jag kramade om dig hårt men sen var jag tvungen att lämna dig.
Det sista jag kommer ihåg den dagen va din blick genom bilrutan, dina vackra ögon gjorde mig varm inombords.
Jag grät några tårar men jag visste att vi skulle ha kontakt efter.
Vi höll kontakten ett tag och sen en dag skulle vi träffas igen.
Jag kan inte beskriva känslan jag hade då, jag va så lycklig att hamna i din varma famn som jag längtat efter så mycket!
Vi var lyckliga och vi gjorde mycket tillsammans då.
Du gjorde allt för mig kändes det som.
Och jag kände mig som den lyckligaste i hela världen.
Men det tog slut efter 1½ månad, nu vet jag varför men innan visste jag inte.
Jag mådde så dåligt, jag va nära på att ta självmord.
Men mina kompisar fick mig att må bra.(Tack<3)
Det gick kanske 8-9 månader utan nån kontakt.
Vi var på våran skolavslutning, jag va faktist ute efter en kille. (haha :D )
Sen, helt plötsligt stog du där framför mig, jag tappade seriöst andan.
Jag fick panik sen visste jag inte vad jag skulle göra.
Jag samlade mod till mig och sen gick jag fram och hälsade på dig med en kram.
Vi pratade och pratade, sen resten av kvällen var vi med varandra.
Haha, jag va så jävla lycklig, igen!
Vi umgicks mer och mer och tillslut träffades vi hemma hos dig.
Jag var tillbaka, det underbara stället jag saknade, där jag upplevde det mesta med dig!
Denna gången visste du hur du skulle bete dig och behandla mig lite mer (fniss) :*
Jag var lycklig igen, jag hade dig vid min sida, igen!
Vi gick igenom svåra och bra tider, lite smågräl men ändå stannade vi vid varandras sida.
Jag upplevde saker med dig jag aldrig upplevt med någon annan.
Men sen helt plötsligt gjorde du samma sak som sist.
Trots att jag gav dig en till chans.
Jag blev ledsen och stängde in mig i en vecka!
Nu har det inte blivit nåt mer.
Eller jo, kanske vi är vänner, men jag vet ej riktigt.
Men det enda jag vet är att du lever ditt liv och jag lever mitt.
Om det blir nåt mer i framtiden vet jag inte, jag kan inte säga nåt nu.
Eller lova, det beror på hur jag känner då.
Och även om den personen läser det här så vet jag att han inte kommer börja gilla mig mer för det.
Det enda jag ville med det här va att få ut mina känslor och få honom (och resten av alla er som vill veta) att förstå.
Mer behöver jag inte förklara.
Detta är mitt liv, jag har inte tatt det ur någon bok eller något annat.
Jag har skrivit det direkt från det jag upplevt.
Om en underbar kille som tog mitt hjärta.
Tack för att ni orkade läsa, det betyder! <3
Nu ska jag kolla på Pirates Of The Caribbean 3 (:
Sen nana min goa kudde ^^
PUSS / Helena <3
Visa toppen
Show footer