January
Sunday 5 April 2009 photo 15/22
|
Jag har varit rädd för att ta tag i saker och ting.
Jag har varit blind för min egna sanning.
Jag har inte vågat öppna mina ögon för att se klart.
Men nu ser jag allt glida förbi med en väldig fart.
Jag hann aldrig tänka efter allt gick så fort.
Det finns så mycket jag ångrar men det är redan gjort.
Önskar att jag hade hanterat min rädsla på ett helt annat sätt.
Jag önskar jag kunde vrida tillbaka tiden och göra allt rätt.
Du kommer alltid betyda så otroligt mycket för mig oavsett vad du gör.
Ja, även om vår vänskap rent ut sagt dör.
Jag hatar att vårt slut står och lurar i varenda vrå.
Jag vill inte förlora dig ¨vägrar låta dig gå,
Snälla hjälp mig jag orkar inte vara den ända som försöker.
Och du kan inte sluta älska mig för att jag super och röker?
Inte heller för att en av dina bästa vänner hatar mig.
Det är liksom helt upp till dig.
Jag är fortfarande samma person inuti?
Och jag saknar att säga att det finns ett oss ett vi.
Jag hatar att enbart säga du och jag.
Jag hatar att känna mig maktlös och svag.
Det vi hade var verkligen något specielllt, och underbart.
Nu försvinner allt vi hade med en väldig fart.
Jag önskar att våra minnen kunde bli flera.
Men dom vi har dom kommer aldrig gå att radera.
jag kommer aldrig glömma alla minnen och tider.
Men när jag tänker tillbaka på oss känner jag hur det svider.
Jag saknar dig mer än ord kan beskriva.
När ska smärtan sluta riva?.
Jag har varit blind för min egna sanning.
Jag har inte vågat öppna mina ögon för att se klart.
Men nu ser jag allt glida förbi med en väldig fart.
Jag hann aldrig tänka efter allt gick så fort.
Det finns så mycket jag ångrar men det är redan gjort.
Önskar att jag hade hanterat min rädsla på ett helt annat sätt.
Jag önskar jag kunde vrida tillbaka tiden och göra allt rätt.
Du kommer alltid betyda så otroligt mycket för mig oavsett vad du gör.
Ja, även om vår vänskap rent ut sagt dör.
Jag hatar att vårt slut står och lurar i varenda vrå.
Jag vill inte förlora dig ¨vägrar låta dig gå,
Snälla hjälp mig jag orkar inte vara den ända som försöker.
Och du kan inte sluta älska mig för att jag super och röker?
Inte heller för att en av dina bästa vänner hatar mig.
Det är liksom helt upp till dig.
Jag är fortfarande samma person inuti?
Och jag saknar att säga att det finns ett oss ett vi.
Jag hatar att enbart säga du och jag.
Jag hatar att känna mig maktlös och svag.
Det vi hade var verkligen något specielllt, och underbart.
Nu försvinner allt vi hade med en väldig fart.
Jag önskar att våra minnen kunde bli flera.
Men dom vi har dom kommer aldrig gå att radera.
jag kommer aldrig glömma alla minnen och tider.
Men när jag tänker tillbaka på oss känner jag hur det svider.
Jag saknar dig mer än ord kan beskriva.
När ska smärtan sluta riva?.
Visa toppen
Show footer