-Den långa vägen var som täckt av ett stort islager, man fick riktigt trippa fram för att man inte skulle tappa greppet & balansen. Långt framme på den långa vägen vinglade det fram en människa.med benen åt alla håll när han tog sig fram. Kan inte ha varit riktigt nykter. Men det var väl lika bra. Att dricka bort det mesta av denna såkallade vinter utan snö. Denna såkallade vinter utan julkänsla alls, en depression som la sig som ett täcke över min kropp. Nej, jag kände inte för att få känna den där smärtan, utan skratta bort problemen med några promille i blodet. Kanske alldeles för många promille så fyllan tog över helt. Vem skulle bry sig?

Psykopatiska tankar tog över min hjärna och det spårade ut helt totalt. Tänk ifall någon främmande snubbe skulle komma och sätta en kula rakt i pannan på mig. Det vart bara mer & mer konstigt när jag kände att ingen skulle bry sig och jag började bli smått rädd för mig själv.-

Jag har blivit en otroligt egoistisk människa. En elak människa. Falsk och jävlig. Det är ingenting man ska vara stolt över. Men känner att jag inte orkar bry mig om nån annan. Jag får helt enkelt skylla mig själv när jag inte vill lägga ner någon energi på andra människor.

Nepp, jag har tröttnat på att vara snäll & försöka få någonting tillbaka. Ge & ta liksom.

Det är jag som ska sättas först i mitt liv, det är egentligen det smartaste.

Vi alla är falska, själviska individer hur som helst. God jul

Nej, jag är inte så negativ som jag verkar. Jag andvänder bara bilddagboken som offer när jag får mina väldigt emotionella stunder. Tankarna tar över liksom. Ni vet, vi alla har såna stunder.

Annons

The photo has no tags

August 2012