January
Monday 7 January 2008 photo 1/9
![Jag har kommit en bit till på min novell. Första kapitlet är klart. Men jag har inte en aning om vem min andra huvudperson kommer vara. Mer än en halvalvskille.
Ge gärna kritik, om ni tycker den är bra/dålig eller om ni tycker att jag behöver ändra något. Vill dock att ni skall vara seriösa i bedömmandet, och att ni skall kunna försvara er åsikt (självklart för vissa, inte självklart för andra.). ^^
Pleasant reading! :D <3
Kap 1
Denna berättelse kommer att handla om mig, Tami Silvermåne. Jag fick början av mitt liv förstört av en man, vars behov var viktigare än en flickas framtid.
Vid den tiden levde jag i en by vid namn Larenge. Nu skall ni få ta del av mitt hemska öde, som gjorde att jag gav mig själv ett löfte om hämnd.
Det var en fin dag, då solen sken starkt och värmde allt och alla. Det blåste en svag bris som fick blommorna i det långa gräset att svaja lite nätt. Korna gick på ängarna och betade av det långa gräset som började komma upp på nytt. Våren hade tagit vid och det var dags för ”Den stora vårfesten” som välkomnade all växtlighet tillbaka. Människorna tackade Gudarna och Gudinnorna; för att de låtit dem klara av ännu en vinter och för att de fick återse en sommar igen; för att få se den vackra växtligheten och allt djurliv som var beroende av den; för att kunna njuta av binas surr och få njuta av en glad tid åter.
Knytten började leva livat återigen. De började genast med sina sysslor, att sköta om skogen och se till att den mådde bra. Alverna började röra sig lite mer i skogarna och de flesta varelser tycktes bli pånyttfödda. Den stränga vintern hade pinat alla väsen och Moder Natur hade satt dem på sin yttersta spets. Bara de som var starka nog hade klarat sig undan döden.
Det var i den byn som jag levde i, som byborna nu förberedde sig. De unga flickorna befann sig på ängarna runt om byn och gjorde sin uppgift. I fina klänningar och andra sommarkläder gick de och plockade blommor av olika slag, samtidigt som de sjöng glada sånger, som välkomnade allt som hörde våren till. Byns kvinnor förberedde maten till den stora festen och männen var antingen ute och jagade i skogarna i närheten eller förberedde festen på annat håll.
Men var befann jag mig? Svaret kan vi ta reda på om vi ser närmre på alvskogen som låg en halv dags vandring från Larenge. Från luften kunde man se att den var stor. Faktiskt ännu större än de stora ängarna byns flickor plockade blommor på. Från skogen ledde det en stor stig till byn. På den stigen vandrade jag. Jag var på väg från skogen och kom gåendes med en mycket fager varelse, med långa spetsiga öron. [BESKRIVNING av Taurillion] Det var en alv jag vandrade med, på väg mot byn. Vi stannade till vid en liten källa och jag gick för att dricka. Källan var ett vattendrag, som rann ut ur en bergsvägg. Vattnet rann ner i en liten inhägning av stenar och rötter. Sedan rann det ner i underjorden och vidare i det oupptäckta. När jag satte mig på knä flög mitt svarta långa hår fram i ansiktet. Jag rättade irriterat till det band som höll håret tillbaka och böjde mig fram för att dricka. Min spegelbild reflekterades i vattnet och jag såg mina gröna ögon stirra tillbaka på mig. Jag ignorerade speglingen och fyllde mina kupade händer med det klara kalla vattnet. Min färdkamrat alven, vars namn var Taurillion, fyllde en lä](http://cdn08.dayviews.com/15/_u2/_u2/_u1/_u2/_u4/u221248/58704_1199705445/Jag_har_kommit_en_bit_till_pa_min_novell_Forsta_kapitlet_ar_klart_Men_jag_har_inte_en_aning_om_vem.jpg)
|
Jag har kommit en bit till på min novell. Första kapitlet är klart. Men jag har inte en aning om vem min andra huvudperson kommer vara. Mer än en halvalvskille. Ge gärna kritik, om ni tycker den är bra/dålig eller om ni tycker att jag behöver ändra något. Vill dock att ni skall vara seriösa i bedömmandet, och att ni skall kunna försvara er åsikt (självklart för vissa, inte självklart för andra.). ^^ Pleasant reading! :D <3 Kap 1 Denna berättelse kommer att handla om mig, Tami Silvermåne. Jag fick början av mitt liv förstört av en man, vars behov var viktigare än en flickas framtid. Vid den tiden levde jag i en by vid namn Larenge. Nu skall ni få ta del av mitt hemska öde, som gjorde att jag gav mig själv ett löfte om hämnd. Det var en fin dag, då solen sken starkt och värmde allt och alla. Det blåste en svag bris som fick blommorna i det långa gräset att svaja lite nätt. Korna gick på ängarna och betade av det långa gräset som började komma upp på nytt. Våren hade tagit vid och det var dags för ”Den stora vårfesten” som välkomnade all växtlighet tillbaka. Människorna tackade Gudarna och Gudinnorna; för att de låtit dem klara av ännu en vinter och för att de fick återse en sommar igen; för att få se den vackra växtligheten och allt djurliv som var beroende av den; för att kunna njuta av binas surr och få njuta av en glad tid åter. Knytten började leva livat återigen. De började genast med sina sysslor, att sköta om skogen och se till att den mådde bra. Alverna började röra sig lite mer i skogarna och de flesta varelser tycktes bli pånyttfödda. Den stränga vintern hade pinat alla väsen och Moder Natur hade satt dem på sin yttersta spets. Bara de som var starka nog hade klarat sig undan döden. Det var i den byn som jag levde i, som byborna nu förberedde sig. De unga flickorna befann sig på ängarna runt om byn och gjorde sin uppgift. I fina klänningar och andra sommarkläder gick de och plockade blommor av olika slag, samtidigt som de sjöng glada sånger, som välkomnade allt som hörde våren till. Byns kvinnor förberedde maten till den stora festen och männen var antingen ute och jagade i skogarna i närheten eller förberedde festen på annat håll. Men var befann jag mig? Svaret kan vi ta reda på om vi ser närmre på alvskogen som låg en halv dags vandring från Larenge. Från luften kunde man se att den var stor. Faktiskt ännu större än de stora ängarna byns flickor plockade blommor på. Från skogen ledde det en stor stig till byn. På den stigen vandrade jag. Jag var på väg från skogen och kom gåendes med en mycket fager varelse, med långa spetsiga öron. [BESKRIVNING av Taurillion] Det var en alv jag vandrade med, på väg mot byn. Vi stannade till vid en liten källa och jag gick för att dricka. Källan var ett vattendrag, som rann ut ur en bergsvägg. Vattnet rann ner i en liten inhägning av stenar och rötter. Sedan rann det ner i underjorden och vidare i det oupptäckta. När jag satte mig på knä flög mitt svarta långa hår fram i ansiktet. Jag rättade irriterat till det band som höll håret tillbaka och böjde mig fram för att dricka. Min spegelbild reflekterades i vattnet och jag såg mina gröna ögon stirra tillbaka på mig. Jag ignorerade speglingen och fyllde mina kupade händer med det klara kalla vattnet. Min färdkamrat alven, vars namn var Taurillion, fyllde en läderpung med vatten från källan, och sade till mig med en sådan vackert klingande röst, som bara en alv kan ha. - Den här källan har det sedan urminnes tider funnits en sägen om. Jag fick höra den redan i unga dar och alla de mina har någon gång hört den. Jag vände blicken och såg på honom medan han talade. När han var klar nickade jag. - Jag har också hört den. Är det den om att källan kan återge en vandrare kraft att fortsätta när han är som tröttast? Taurillion nickade. - Jo, det stämmer. Ska vi fortsätta, så vi kommer fram till byn innan festen är över? Jag antar att du inte vill missa den? Han gav mig ett leende och jag reste mig upp. - Ja, kom så går vi. Vi gick till byn och var framme i god tid. Festen skulle inte börja på ett tag. Några av byns män hade börjat rulla fram tunnor med mjöd och ställa dem i snygga staplar. Man kunde se att de inte skulle snåla med drickan till festen. Ett par ungkarlar visade upp sina muskler för några flickor som återvänt från ängarna med korgar fulla med blomster. När vi passerade röt en man till dem att fortsätta, att inte stå där och vara till onytta. Längre in i byn stod stora grytor ovanför varma eldar och en doft av kokta rötter och grönsaker fyllde atmosfären. Några män stod och grillade kött. Både gris, rådjur, hare men även annat kött, som man inte kunde se vilket djur det kom ifrån. Jag och Taurillion gick till byns hövding. Jag såg till att jag hade hjälpt Taurillion med vad han önskade och vandrade sedan till min familjs boning. Utanför stod mor och rörde i en gryta. - Det doftar ljuvligt, Mor! Du har överträffat dig själv! Jag skrattade och mor gav mig ett stort leende. Jag gav henne en puss på kinden och gick in i huset. Där var tomt. Min far var antagligen med de andra männen och hjälpte till att ordna och förbereda. Sorshia, min yngre syster, var inte heller där. Vårt hus såg ut som alla andra hus i byn; litet och lågt. Det hade halmtak och fönstren var bara öppna runda hål i husväggen. Alla husen i byn var gjorda av lera och trä, men trots det var de både stabila och robusta. Jag öppnade en av de kistor vi hade och plockade fram en klänning. Klädnaden var en crémefärgad sommarklänning med ljusgröna blommor broderade på, som jag hade haft sedan jag var yngre. Jag klädde mig snabbt och upptäckte snart några fläckar. Suckandes klädde jag av mig igen och tog på vardagskläderna. Jag tog klänningen över armen, berättade för mor och gick ner till bäcken för att tvätta. Jag hälsade på de andra unga kvinnorna som höll på att tvätta, satte mig på huk och dränkte klänningen i det kalla vattnet. Det gick en rysning längs min ryggrad men jag motstod lusten att strunta i att rengöra min klänning. När jag skrubbat en stund hörde jag ett förtjust rop från en av kvinnorna bredvid mig. När jag tittade åt hennes håll såg jag att alla kvinnor som tvättade hade ett stort leende på sina läppar. När jag följde deras blick dök riddare Ormtunga upp till häst i mitt synfält och jag stannade mitt i ett andetag. Snabbt tog jag till ett väldigt ansträngt leende. Kvinnorna intill mig började viska och fnissa samtidigt som jag tänkte ”Åh nej!”. Ormtunga red fram till oss och bugade sig, så gott det nu gick till häst. Hans charmerande leende fick de andra kvinnorna att titta bort och rodna. Jag hälsade artigt och fortsatte sedan att tvätta. Riddare Ormtunga var ganska lång och kraftigt byggd. Han hade brunt axellångt hår som var ganska ovårdat. Hans skägg och hår hade växt ihop men skägget var lite kortare och lite mer vårdat än håret. Han bar alltid en rustning av metall med en ringbrynja under. Vare sig det var vinter eller sommar hade han den på sig. Den ståtliga hjälmen bar han just nu under armen. Runt halsen på honom hängde, som han själv uttryckte det; hans käraste ägodel, ett guldgjutet sigill som han fått då han tjänat som livvakt till en adelsman i öster. Ormtunga hälsade glatt och red lite närmare. Jag kände hans blick bränna så starkt i min nacke att jag var tvungen att sluta tvätta och vända mig om. Jag mötte Ormtungas blick och han frågade mig med ett leende, så stort att mungiporna nästan nådde öronsnibbarna på honom. - Hur står det till med unga Silvermåne en dag som denna? - Bara bra, tack. Jag svarade utan speciellt mycket intresse i rösten. Ormtungas blick brände på min kropp och jag kände mig plötsligt väldigt naken. Jag ursäktade mig. - Jag.. Jag måste fortsätta… Jag började vända mig om. - Såklart! Då ses vi på festen ikväll. Jag visste inte riktigt om det var en fråga eller ett påstående men jag brydde mig inte riktigt. Ormtunga höll på att rida därifrån och så länge han inte var i närheten var allt bra. Jag avskydde den mannen. Så snart jag blivit giftasvuxen hade han friat till mig. Men jag var inte ett dugg intresserad. Han var nästan dubbelt så gammal som mig och alldeles för medhållande, fjäskande, för min smak. Sådan tur var hade inte mina föräldrar ännu hört något om frieriet. Men jag kunde redan höra deras förklaringar om att han var en fin man och att man inte kunde tacka nej till en sådan. Med en djup suck tog jag i lite hårdare med gnuggandet av fläckarna på klänningen.
Annons
Comment the photo
equinox
Mon 7 Jan 2008 21:01
jobbigt att läsa på bdb XD vi tar det sen på lg xP
(har inte vågat läsa din inre monolog än.. men lite nyfiken har jag nog blivit XD)
(har inte vågat läsa din inre monolog än.. men lite nyfiken har jag nog blivit XD)
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/zanashra/146921418/
Visa toppen
Show footer