January
Tuesday 20 March 2007 photo 1/1
|
Idag hade vi begravning för Morfar. Trots att jag inte är kristen, sa jag amen när prästen gjorde det. Trots att jag inte tror som de, följde jag med i bönerna. Trots att jag inte vill, sade jag farväl till Morfar. För, trots allt, älskar jag honom väldigt mycket. Jag gick upp och sjöng. Jag sjöng; Vem kan segla förutan vind? Vem kan ro utan åror? Vem kan skiljas från vännen sin, utan att fälla tårar? Jag kan segla förutan vind, Jag kan ro utan åror, Men ej skiljas från vännen min, utan att fälla tårar! Morfar skulle tyckt om det. Jag lyckades hålla mig från att börja storgråta under prästens första tal och under den första psalmen. Och jag höll mig för att klara sjunga, för att behålla stämbanden i en sångvänlig position. Men när jag gick upp och ställde mig bredvid kistan, då brast allt. Jag tjöt inte, men tårarna rullade, utan slut, nerför mina kinder. Jag fick min ton, och började sjunga. Sången var inte klar, men jag sjöng. Jag har aldrig sjungit så som då, förut. Jag har aldrig någonsin hört någon sjunga som så, förut. Jag darrade på rösten, och halsen drog ihop sig, och sabbade stämbanden, när jag skulle sjunga. Men jag har aldrig någonsin kännt igen ordet sorg så väl, som då. Jag gav sorgen kreativitet, och ingen musik i hela världen hade kunnat jämföra sig med min sång. Alla som lyssnade på min djupt sörjande stämma, förstod mig. Många började gråta. Till och med prästen, som måste vara väldigt van vid begravningar vid detta laget, såg riktigt medtagen ut. Men ingen av dem som lyssnade var lika dränkt i sorgen som jag. Det var först där jag verkligen kände att det var sant. Att Morfar är borta. Efter det åkte vi till en restaurant och åt mackor och, tro det eller ej, tårta... (Vilket jag tyckte var mycket skumt) Sedan åkte nära och kära hem till Mormor och åt riktig mat. Jag höll mig för mig själv. När klockan slog 21.30 körde jag till skogen, och tog Tim med mig. Det kändes bra, i skogen kan man ge tankarna frihet. Forever sad.... Johanna
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sun 9 Sep 2007 09:34
Gumman, du ska inte behöva vandra denna vägen ensam, om du vänder dig om och tittar riktigt noga så ser du mig... jag kommer alltid att vara där för dig, om du lyssnar riktigt noga så hör du hur morfar oroarsig för oss, hur han saknar oss.
DILLIS
Wed 21 Mar 2007 21:51
det är bara att leta upp oss/ ringa / eller bara hojta så kommer vi och kramar dig! vi finns här :):)
VelvetEternity
Wed 21 Mar 2007 20:07
(tårtan var kanske för att påminna om fint o glatt som du upplevt med din morfar^^)
I'll be here for you,, det har jag sagt, du har allt stöd du vill få från mej, du förtjänar lycka,
Kramar i massor till Söta Johanna!
(ledsen att jag inte hann fiska upp kameran ur väskan utanför matsalen idag, du var vacker^^)
KRAMKRAMKRAMKRAM, såmycket du orkar, jag tycker du är modig!
I'll be here for you,, det har jag sagt, du har allt stöd du vill få från mej, du förtjänar lycka,
Kramar i massor till Söta Johanna!
(ledsen att jag inte hann fiska upp kameran ur väskan utanför matsalen idag, du var vacker^^)
KRAMKRAMKRAMKRAM, såmycket du orkar, jag tycker du är modig!
equinox
Wed 21 Mar 2007 19:05
Sötnos.. *tårögd* Vi finns här.. för att lyssna och bara ge lite kramar då och då.. för kramar är bra.. och kramar behöver man! *kram* :*
pozi
Wed 21 Mar 2007 16:26
aaaw =) jag tårarna börjar rinna bara av att läsa din text. även om vi inte känt varandra så länge ska du veta att vi esteter finns här , om du behöver prata =)
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/zanashra/36865332/
Visa toppen
Show footer