Thursday 29 March 2007 photo 1/2
|
Till min bror och hans underbara familj; Familjen Albin Ni är som en andra familj för mig, utan er hade jag inte klarat komma såhär långt som jag gjort. Ni fanns där för mig under rättegången mot pappa, ni fanns bakom mig och skänkte mig trygghet mot det som väntade. Ni har funnits där för mig alla gånger min familj har strulat, och då annat gått fel. Nu när jag begett mig hemifrån finns ni där för mig, ni stöttar mig och låter mig bo hos er. Utan er hade jag inte pallat trycket. Nu har jag sovit hos dem två nätter, och jag känner att, även om jag inte borde, jag inte kan sova fler nätter hos dem. Det känns som att jag utnyttjar deras frikostighet. Jag får hitta någon annanstans att bo i natt, jag kan inte utnyttja dem mer. När jag sade hejdå i morse, så tackade jag även för att jag fått bo där. Lena, Valters mamma, sade då att jag fick sova där fler nätter, så länge jag ville. Jag kan inte ta emot all denna vänlighet, det går bara inte. Jag är väldigt van vid att ge och inte få, så detta är bakvänt för mig.. Även om det är skönt, så tillåter jag inte mig själv att stanna fler nätter hos dem. Kan inte... Finns det någon mer än dem som kan erbjuda mig sovplats, medan jag strejkar mot mina föräldrar?
Annons