Här kommer några dikter jag skrev för längesedan...

(Och ja, jag vet att jag överdoserar kursiv text.. ^^)
(Och jag vet att jag inte är så duktig på att rimma, men jag försöker iaf! ;))

_____________________

Är jag döden?

Vad är jag
Vem är du
Vilka är ni

Jag är ni
Ni är du
Du är döden

Döden är vad
Hon är hur
Han är varför

Vad är hon
när
Han är hur
och
Varför är döden

Jag är hon
Varför är hur
Vem är han

Hur är vad
Han är hon
Varför är du

Vad är döden
Döden är döden
Varför är döden

_

Antimateria i hjärtat..
Jag försöker...
Det går en rysning genom kroppen...
Jag kämpar...
Ögonen stirrar i en spegel...
Jag kan inte...
Synen grumlas och gråten gör återbesök...

Jag vill inte...
Sakta fylls ögonen...
Jag orkar inte...
Snart svämmar de över...
Jag kan inte...
Tårarna forsar ner från ögonen...

Trots försöket och inbillningen om hopp...
Jag gråter fortfarande...
De kraftlösa kämpandet hjälper ingenting annat än den falska motivationen...
Mina tårar trillar ner på händerna...
Ansträngningarna lyser med sin frånvaro...
Snart håller mina händer styr på en flod...
De försvann med styrkan...
Kämpandes mot floden...
Jag lämnades ensam kvar...
Den skall inte få makten...

_

Där mörkret sakta övergår till ljus, i sprakande färgkaskader, där fångar min själ mod.
Där de otämjbara vindarna blåser, där jagar mitt hjärta.
Där de vilda rosorna växer, där väntar jag på dig.

En själ så feg, så väntande,
på modets återuppstående,
kraft så djupgående.
Ett hjärta så tomt, så väntande,
på den sanna kärleken,
den dödsbringande barnaleken.
En människa så ensam, så väntande,
på kärleken och värmens land,
på att du sträcker ut din hand.

_____________________

Mörkrets makt

Ensamhetens vagga har ännu en gång

fångat upp hennes farofyllda tankar

för att försöka krossa hennes svaga existens.

Medan mörkret i hennes hjärta expanderar

försöker hon överleva de sista ödesdigra dagarna.

I hopp om att hitta en lösning.

I hopp om att finna sin räddare.

I hopp om att klara slutet.

Gamla... ^^ Tack!