Bilden är från i september, när Damo Suzuki från Can, tillsammans med Chicken el Diablo, improviserade fram något som blåste skjortorna av alla taniga krautrock-rävar (inklusive Morgan och mig) på Södra Teatern.

Apropå det konsertår som varit... Jag börjar nästan garva när jag tänker på det, men fatta hur många av mina favvoband jag sett! Det fattas nästan bara Pixies. (Way Out West nästa år, kanske? I alla fall om jag blir enväldig musikdiktator fram till dess.)

2009 blir värsta Sonic Youth-året, förresten, som om det inte räckte med att de gav mig min bästa spelning nånsin i fjol. Ny skiva, Lee Ranaldo ställer ut här, och hela bandets "Sensational Fix"-utställning besöker Malmö.

Just det ja... 2008:s bästa skivor... I den här ordningen, fast omvänt, liksom, du hajar...

5. Park Hotell - Free for friends (Värsta drivet, typ Sveriges eget Wedding Present! <--- Visst är det kul att uttrycka sig sådär cheesy?)

4. Four Tet - Ringer (Frälste mig på Way Out West, absolut bästa jag sett i electroväg!)

3. Breeders - Mountain Battles (Jag är bara väldigt, väldigt nöjd över att det fortfarande görs indierock à la 90-tal.)

2. Tape - Luminarium (Perfekt avvägning mellan knaster och harmonier, i en vacker och stämningsfull helhet. Lite som att gå in i en grotta med stalaktiter som det faller vattendroppar från ner i en pöl, samtidigt som någon spelar samma melodi om och om igen på en akustisk gitarr.)

1. Chicken el Diablo - Love it or level it (Två och ett halft års väntan är egentligen inte okej. Men det här, det här, det här är ren krautrock-kärlek! Att de gör "Run into the sun" bättre än Velvet Underground, och "Kometenmelodie" finare än Kraftwerk säger väl det mesta.)

Annons

The photo has no tags

June 2009