Jag blev klar med novelle, ändrade den lite, läs den ! Den ovetande. - Lovisa Hedman, tager du Emil Johannson ? - Ja. - Emil Johansson, tager du Lovisa Hedman ? - Ja. Lovisa som var den vackra unga och ordningsamma bruden, hade beställt den romantiska smekmånaden långt innan bröllopet. När Brudparet skulle åka iväg på den vackra smekmånaden en vecka efter bröllopet så dog Emils mamma. Dem bestämde sig då för att stanna hemma och ordna en så vacker begravning som möjligt. När begravningen var gjord så skulle paret ge sig av på ett nytt försök men det kom hela tiden upp nya förhinder och överraskningar. Precis som att det inte var meningen att dem skulle komma iväg. Det gick tio år, både Emil och Lovisa hade försökt att beställa om resan ständigt, men det kom hela tiden förhinder men nu efter tio år så hade dem beställt om resan flera gånger om. Men nu skulle dem komma iväg. Fast det var en hake. Det hade gått flera år och mycket hade förändras. Dem var nu tvungna att ta hänsyn till sina två barn Elma Kasper. Elma var sju år och Kasper var fem år. Deras barn var två små barn som behövde mycket omsorg och kärlek. Resan bokades bara två dagar innan dem skulle fara så att det blev svårt att hitta en barnvakt. Dem letade och letade men tillslut gav dem upp och bestämde att det bästa var att barnen fick följa med. Dem skulle resa till Emils Hemland Ryssland. När dem hade åkt i bilen i flera dagar var barnen otåliga och trötta men tillslut kom dem fram till den vackra delen av Ryssland. Där dem skulle bo. Dem var framme. Allihopa hoppade hastigt och förväntansfullt ut ur bilen för och titta på byggnaden . Huset såg inte alls ut som på broschyrerna. Det var ett mörkt, oskyldigt hemskt, ruttet hus med sneda gråa björkar runt om. Kasper som var den ivriga och spralliga lilla killen sprang direkt fram till den väldiga ytterdörren, han öppnar dörren hastigt med sina stora förväntansfulla ögon. Han tar ett steg in . Föräldrarna tar med sig resväskorna och skyndar sig efter Elma som har sprungit efter Kasper. Elma står fortfarande kvar i dörröppningen och tittar sig runtomkring. Lovisa får panik och ser först inte sin lilla son, men tillslut finner hon honom i en smal korridor, han tittar en dam som arbetar där. Han har en oskyldig blick som inte går att förklara med ord och hon tittar tillbaka. – lilla gubben, vad är det du tittar på? Är du ledsen ? – Mamma, mamma, hon tittar på mig, jag gillar henne inte , mamma jag vill inte . – Vad är det du inte vill? Det är ingen fara kom nu min lilla älskling så går vi till pappa och Elma. Lovisa förstod att det var något som inte var som det borde vara men hon sa inget för att inte oroa Kasper och resten av familjen. Familjen checkade in. Dem fick sin rumsnyckel till rum 194 och dem sprang förväntansfullt upp för den långa rangliga trappan. Barnen som alltid brukade vara så fulla med liv och energi var helt utmattade och trötta efter att dem tagit sig upp för den oändliga trappan men dem deras ivriga förhoppning på att rummet skulle vara mycket ljuvligare än resten av hotellet tog dem ända upp till den sjunde våningen. Familjen stod samlad utanför den mörka, slita dörren med guldsiffrorna 194. Kasper öppnade sakta dörren och när han fick se rummet började han hoppa av lycka! Det var det vackraste som deras ögon någonsin skådat. Barnen sprang in skrattandes och gapandes. Dem hoppade upp i den stora fluffiga sängen och hoppade och höll varandra i händerna. Föräldrarna gick in i det enorma vackra men också det oskuldsfulla rummet och dem tittade bedårande. Det knackade på dörren. Elma skuttade glädjefullt fram emot den enorma dörren och öppnade. Det stod en rynkig, kort och lite mullig man där som meddelade att buffén var serverad. - mamma och pappa middagen är klar! - vi har ju inte beställt någon middag. Emil tittar hastigt upp ifrån tidningen som han läst så intresserat ifrån. - vad konstigt, det måste ha blivit något missförstånd men vi kan väll gå ner och äta lite grann ändå. Dem låser dörren och går ner till matsalsrummet och äter den smaskiga buffén som hade det mesta. Allt kändes så bekant för Emil. Han minns mycket saker ifrån huset, men hur kan han göra det?Han har ju aldrig vart här förut. Tiden går och allt blir bara trevligare och roligare för hur mer som tiden går. Emil vaknar tidigt en morgon av att Kasper stod vid deras säng och sa att han var hungrig. Emil följde med honom ner till köket där dem stötte på en dam i Emils ålder, nånting sa Emil att han hade träffat henne förut . Fler dagar gick och familjen gjorde många trevliga dagsutflykter men det var något skumt med huset och Emil grubblade dagligen på vem den där tjejen som jobbade på hotellet var, han var tvungen att fråga henne. Han gick ner till receptionen där hon brukade arbeta och frågade henne vad han kände igen henne ifrån ? - Är det du som är Emil ? - Ja, vadå ? - Du fanns alltid här för mig du var ofta här i huset och lekte, hur kunde du bara sticka? - Nej, vadå? har vi vart vänner? - Ja det kan man säga, men en dag var ni bara borta. Det är din mamma som hindrat dig från att åka hit. Hon ville aldrig att du skulle träffa mig igen. - Varför inte det, varför bryr hon sig om dig? - Jag är din syster, hennes dotter hon skämdes över mig. Det är jag Emil som den här berättelsen handlar om. Allt utspelar sig från mitt liv. Jag ville bara berätta om den viktigaste händelsen i mitt liv. När jag fick reda på att jag hade en syster, en syster som min mamma har gömt för mig. Min syster Jenny och jag har blivit nära efter det där mötet. Hon har flyttat till Sverige och vi träffas ofta. Jag ville bara att ni skulle få ta del av den viktigaste händelsen i mitt liv. Att jag träffade henne var mitt öde.

Annons

The photo has no tags

November 2009