Saturday 2 February 2008 photo 2/2
|
Kommer ihåg när Andreas spelade denna låt för mig... gud va jag var kär i dig då... vad lycklig du blev när du tänkte på mig när du hörde den.... tänk vilka minnen jag har Ögonen gråter, men månen den ler Hon är på väg upp, och vill aldrig mer ner Från luften och svek blev hon självdestruktiv Och i rop på hjälp försökte hon ta sitt liv Hon byggde en vägg utav falska skratt Men bakom fasaden var det mesta svart Jag hoppas att hon hinner komma till ro Innan skalet spricker och faller ihop Vad ingen annan vet är att sanden rinner ner Om timglaset blir tomt så finns hon inte mer
Annons