du var den tjejen som alltid fanns där,
jag berättade allt för dej & jag höll dej så kär. från inget till allt visste du mer än någon annan, några problem kom upp o vänskapen bröt samman. efter ett tag drogs vi tilbaka til varandra igen, jag saknade dej så mkt för du var ju min bästa vän. med tiden kom saker i mellan och vi hörde knappt ett ord ifrån varann, du hittade andra vänner som du höll hårdare med din hand. några enstaka gånger träffades vi men de var oftast på fest, kände mej inte alls speciell i dina ögon längre och de va som att du gjorde ngt test. förr gick de aldrig en dag utan att vi pratade i telefon, saknar den tiden så mkt som de går. du var den som jag alltid kunde vara mej själv och lite till, jag skämdes inte för ngt och vinden var då aldrig still. ibland kan man få ngt sms att du saknar mej o så, men frågan r om det är ngt jag ska tro på? jag undrar bara varöfr de blev såhär? nu vet du inget om mej mer, knappt att jag är kär.

från at veta allt, vet du ingenting

handlar detta om A?