September
Saturday 4 September 2010 photo 2/2
|
ehm ... eftersom att lotta skrev en novell & jag och lollo ville veta mer om vad som skulle hända, så måste jag skriva en novell, annars kmr nt hon göra dt :''o so ... here we go (a)
Klockan var över tre på natten när jag äntligen hörde de lugna, jämna andetag som kom från mina föräldrars rum. Lättad andrades jag ut och gläntade försiktigt på dörren medan jag svor lågt över att ingen i det här huset brydde sig om att fixa dörrarna.
Det knarrade svagt när jag öppnade dörren och med avsmak betraktade det virrvarr av hår som var min mor, och det snarkande monster som var min far. Båda sov tungt, men jag kunde se, även i det svaga ljuset från korridoren bakom mig, att min mor hade fått en ny uppsättning blåmärken i ansiktet.
Med ett omänskligt ljud, nästan som en väsning, lade jag mig på alla fyra och kröp fram till deras säng. När jag hade nått sänggaveln så sträckte jag in handen under möbeln och fick tag i en väska som låg gömd där under. Snabbt tog jag fram den och rotade igenom den tills jag hittade både min mors och min fars plånböcker.
Utan att bry mig ett skit om hur de skulle klara sig så länsade jag hela väskan på pengar, det blev sammanlagt tretusen dollar som jag snabbt stoppade ner i min egen ryggsäck, som hängde löst på min rygg.
Sedan tog jag fram alla kreditkort och spred ut dem på golvet, försökte tänka efter. Till slut valde jag båda mina föräldrars bankkort, två kort till en stor bensinmack och, efter en sekunds tvekan, ett Walmartkort.
Det skulle behövas för att skaffa mat, kom jag fram till och bröt resten av korten i små, små bitar för att de inte skulle gå att använda.
Spärrkoden till deras bankkort hade jag redan fått fram och ogiltigförklarat. De skulle inte kunna hindra mig från att använda deras tillgångar, inte efter allt annat de hade utsatt mig för.
När jag hade konstaterat att alla kort som jag skulle lämna kvar var omöjliga att använda så smög jag försiktigt ut igen, efter att ha skjutit in väskan under deras säng. Båda två sov fortfarande djupt, och jag log hånfullt medan jag stängde dörren och gick med tysta steg nerför trappan till nedervåningen.
Där plockade jag hastigt ihop lite mat. Ett par mackor, två Red Bull och... Något annat hann jag inte med innan jag kände en hård, smal pistolmynning tryckas mot min rygg.
Jag slutade nästan andas av chocken, men jag lyckades ändå vända mig om för att se vem det var som höll vapnet mot mig.
"Sal?" viskade jag och höll handen hårdare om den Red Bull jag just skulle packa in i väskan. "Vad gör du?"
Min brors ansikte förvreds av hat, och medan han osäkrade pistolen så log han, ett fasansfullt leende som fick en kall kåre att löpa längs min ryggrad.
"Jag kan inte låta dig göra så här, Lilith. Det är för ditt eget bästa. Du får inte..." Resten av hans tal förvandlades till ett otydligt mummel när jag ansträngde min hjärna till det yttersta för att komma på en lösning. Jag hade planerat min rymning in i minsta detalj, så... Hur kunde Salazien ha vetat?
"Sal, lugna dig, vi kan samarbeta! Jag vet hur hårt far pressar dig, men... Jag kan hjälpa dig." Min brors ansikte lyste upp av ett ögonblicks hopp, men slocknade snart och ersattes av en mask av samma beslutsamhet som han hade haft tidigare.
"Nej, Lilith. Det funkar inte så." Sedan höjde han pistolen med samlat lugn och sköt.
Jag knep ihop ögonen och förberedde mig på en olidlig smärta. Men det kom ingen. I stället hörde jag ett ljud, ett ljud som var så högt och öronbedövande att det kändes som om hela världen hade stannat och gick i slow motion.
Långsamt öppnade jag ögonen och stirrade på min brors livlösa kropp, som låg framför mig med ögonen fortfarande vidöppna. Han utstrålade ett slags lättnad nu, även fast han inte fanns kvar.
En röd pöl av blod flöt långsamt ut på det vita kaklet i köket medan jag föll på knä, lade fingrarna på Salaziens ögonlock och slöt hans ögon med en lätt beröring. Sedan nickade jag kort åt honom, lade ner min Red Bull i ryggsäcken och flydde ut i natten. Men inte förrän jag hade tagit pistolen från min brors livlösa grepp.
... fan vad lång den blev :o
Annons
Comment the photo
LottZon
Sun 5 Sep 2010 17:52
Jag kommer inte skriva fortsättning för jag pallar inte läsa egenom dem gamla inläggsakerna, och jag kommer ändå inte hitta dem xD men fan vad bäst din var 8DD MAHA! SKRIV FORTSÄTTNING :D
clara
Thu 16 Sep 2010 19:53
yesyes, har typ "snott" mamis & papis dator, skulle göra läxan men är inne på bdb samtidigt ;3
EnKnasigEn
Mon 6 Sep 2010 17:37
Haha x3 Jag läste om Ciar... Vad hette han? Iaf, jag älskade honom x3 Jag tror jag kommer förälska mig i alla dina karaktärer!
clara
Mon 20 Sep 2010 11:37
ciaran ? ;p jaaa, han är så jävla söt :D jag tror att jag gör typ ...massa drömkillar xd
26 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/zebraut/471071616/
Visa toppen
Show footer