July
Tuesday 9 February 2010 photo 1/3
|
Älskling va i fingspång idag.. han tyckte det va trevligt och ett bra jobb han hittat, men det kan också betyda att vi flytta redan som i veckan eller nästa vecka :(
en flytt till.. och det kanske blir så att det heller inte håller mellan mej och min älskade pojk.. då måste jag flytta igen.. till stockholm.. och det blir änu värre..
ett ställe där jag aldrig skulle kunna klara mig i livet..
där är det något om nått slags mål och rasistiskt och såna som hatar homosexuella.. mer än något.. mer än i andra städer..
jag är så rädd nu...
allt kan vara över på en secund..
så fort man inte ser är han borta.. det är nog det som kommer smärta mest.. om det tog två år för han.. komemr det ta mer än två år för att glömma dig..
jag är så rädd för att bli sårad.. men nu när det känns som att man ger upp allt man hade.. för att flytta ihop med någon.. och sen flytta från han .. det känns som allt bara blåser bort... som om han aldrig skulle existerat i mitt liv...
jag har så mkt känslor inom mig från förr och nu..
jag vågar aldrig förklara vad eller varför .. för jag tror alla ska skratta åt mig som förr.. att alla ska lämna mig som förr.. att jag blir ensam kvar som när jag va liten..
inga vänner.. ingen pappa... ingen mamma...
bara jag och min bror.. ensama.. i ett stort tomt hål.. som fylls med hat varge dag.. för att dom gjorde oss illa.. ända sen vi föddes..
ända sen vi träffade den första kamraten vi skulle dela våra liv med i en årskus.. allt gick åt helvete varge gång vi ville någon något bra.. alla sa att vi ljög och att vi va missfoster som aldrig skulle ha fötts...
som aldrig skulle ha blivit till..
min barndom är inget jag vill dela med mina vänner.. för det är så mkt hat att ingen människa kan bära på det...
men jag vill ändå berätta hur känslorna va och hur dom är nu.. mot alla som skadad min familj.. och mig..
dom som sagt saker till oss sen vi va små.. tillslut började vi tro på det..
men min bror va stark.. han flyttade redan vid 15-16 år.. men jag stannade kvar.. och nu kanske jag ska tillbaka igen.. till helvetet på jorden fast ett som är värre.. det heter stockholm...
jag tar hellre mitt liv än att bo där.. inte permanent ialla fall.. ALDRIG!!
och eksjö.. är inget än ett blått minne som tär på hatet varge gång jag kommer dit.. jag får blickar av hat och sorg.. som om dom vill säga förlåt till det dom gjorde...
eller som han gjorde....
han som va min vän.. han som va min BÄSTAVÄN... han som betydde så mkt gick emot mig.. för att hans kompisar väde sig emot mig.. och han gick emot mig med då... han hade inte styrkan till självförtroände.. han försvann.. men inte hos mig.. jag ger aldrig upp mitt hat hos honom.. han ska dö innan jag dör!
även om jag blir dömd till döden själv.. ska rättvisan visas först.. det han gjorde mot mig och som många andra tar åt sig idag i eksjö.. dom tror att dom kan ta mitt huved .. men dom har fel!!
Dom har inte tagit något.. förutom.. glädjen...
den försvann när dom försvann..
jag trodde ni va mina vänner.. men ni va moster.. och ni kallade mig och min bror för missfoster.. som ni än idag gör..
mina känslor har inte ens börjat.. men dom kommer aldrig ta slut för er.. allt ni gjorde och allt ni sa.. att hota någon är grymt.. men sen att göra det är något annat!... jag förstår att bror inte stog ut med er.. men ändå gick han ut nian i er jävla helvetes skola!..
jag hoppas ni skäms för det ni gjorde...
och jag kommer tillbaka för att ta era liv en dag....
Det är rent hat jag skriver.. och det kommer INTE från hjärtat uten min själ!
en flytt till.. och det kanske blir så att det heller inte håller mellan mej och min älskade pojk.. då måste jag flytta igen.. till stockholm.. och det blir änu värre..
ett ställe där jag aldrig skulle kunna klara mig i livet..
där är det något om nått slags mål och rasistiskt och såna som hatar homosexuella.. mer än något.. mer än i andra städer..
jag är så rädd nu...
allt kan vara över på en secund..
så fort man inte ser är han borta.. det är nog det som kommer smärta mest.. om det tog två år för han.. komemr det ta mer än två år för att glömma dig..
jag är så rädd för att bli sårad.. men nu när det känns som att man ger upp allt man hade.. för att flytta ihop med någon.. och sen flytta från han .. det känns som allt bara blåser bort... som om han aldrig skulle existerat i mitt liv...
jag har så mkt känslor inom mig från förr och nu..
jag vågar aldrig förklara vad eller varför .. för jag tror alla ska skratta åt mig som förr.. att alla ska lämna mig som förr.. att jag blir ensam kvar som när jag va liten..
inga vänner.. ingen pappa... ingen mamma...
bara jag och min bror.. ensama.. i ett stort tomt hål.. som fylls med hat varge dag.. för att dom gjorde oss illa.. ända sen vi föddes..
ända sen vi träffade den första kamraten vi skulle dela våra liv med i en årskus.. allt gick åt helvete varge gång vi ville någon något bra.. alla sa att vi ljög och att vi va missfoster som aldrig skulle ha fötts...
som aldrig skulle ha blivit till..
min barndom är inget jag vill dela med mina vänner.. för det är så mkt hat att ingen människa kan bära på det...
men jag vill ändå berätta hur känslorna va och hur dom är nu.. mot alla som skadad min familj.. och mig..
dom som sagt saker till oss sen vi va små.. tillslut började vi tro på det..
men min bror va stark.. han flyttade redan vid 15-16 år.. men jag stannade kvar.. och nu kanske jag ska tillbaka igen.. till helvetet på jorden fast ett som är värre.. det heter stockholm...
jag tar hellre mitt liv än att bo där.. inte permanent ialla fall.. ALDRIG!!
och eksjö.. är inget än ett blått minne som tär på hatet varge gång jag kommer dit.. jag får blickar av hat och sorg.. som om dom vill säga förlåt till det dom gjorde...
eller som han gjorde....
han som va min vän.. han som va min BÄSTAVÄN... han som betydde så mkt gick emot mig.. för att hans kompisar väde sig emot mig.. och han gick emot mig med då... han hade inte styrkan till självförtroände.. han försvann.. men inte hos mig.. jag ger aldrig upp mitt hat hos honom.. han ska dö innan jag dör!
även om jag blir dömd till döden själv.. ska rättvisan visas först.. det han gjorde mot mig och som många andra tar åt sig idag i eksjö.. dom tror att dom kan ta mitt huved .. men dom har fel!!
Dom har inte tagit något.. förutom.. glädjen...
den försvann när dom försvann..
jag trodde ni va mina vänner.. men ni va moster.. och ni kallade mig och min bror för missfoster.. som ni än idag gör..
mina känslor har inte ens börjat.. men dom kommer aldrig ta slut för er.. allt ni gjorde och allt ni sa.. att hota någon är grymt.. men sen att göra det är något annat!... jag förstår att bror inte stog ut med er.. men ändå gick han ut nian i er jävla helvetes skola!..
jag hoppas ni skäms för det ni gjorde...
och jag kommer tillbaka för att ta era liv en dag....
Det är rent hat jag skriver.. och det kommer INTE från hjärtat uten min själ!
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/zimon3/442107326/
Visa toppen
Show footer