Tuesday 9 February 2010 photo 2/3
|
Ni besegrade mig många gånger.. jag började skära mig djypt in i livets gångar.. blodet va pationens ögon.. en doft man aldrig kunde tänka sig.. och en smak av evighetens tunga.. blodet fick mig att lugna.. lugna all ro.. men till slut fick dom tag på mig igen.. och så kom den dagen då jag försökte som mest.. att försvinna in i en dimma.. där ingen kunde nå mig.. men mamma kom med sin hjälpande hand.. och min bror stog vid sidan..
men idag finns ingen.. som förstår.. dom är så långt borta att jag inte når..
alla minnen av smaken och lukten vill komma in på.. allt jag gjorde va att be.. för mitt liv att ta en sista droppe blod av min arm jag hade skärt.. en liten droppe.. bara en liten.. så jag kan fukta läpparna och känna smaken igen..
men jag kan inte ge det till mig.. inte igen.. dåär jag tillbaka där jag va borta.. jag va död för alla... jag va en zombi som ville dö.. dö i sitt egna blod.. av sorger.. att aldrig mer villja leva låter som en bra ideé ibland.. även nu.. när allt är kallt.. men jag tänker så hårt jag kan..
jag älskar dig det är dörför jag inte kan...
du får mig att må bra ibland.. men vissa stunder börjar jag tvivla på mig själv.. om det va min personlig het eller min kropp du blev kär i...
men jag väntar jag väntar .. på svar från dig nu med.. om du älskar mig.. påriktigt.. eller är det bara en lek som för alla andra.. för deras skull..
mina svaga ben börjar komma.. jag börjar känna mig svag för dig.. men jag får inte.. jag måste stå emot.. jag får inte ta fram det vasa jag har.. jag kännde en gång i tiden hur det kändes då...
det stack till.. huden va tjock.. jag fick trycka en stund.. och skära mot mitt håll... jag kännde hur det sved.. hur jag blev svagare för varge minut och hur jag älskade den känslan.. för då kunde ingen göra mig illa .. förutom.. mig själv...
det är tur att jag inte hör han i mitt huved längre.. och allt va för att ni fick mig att göra saker.. tillslut gjorde han satt jag gjorde saker på egenhand..
utan er hjälp.. han satt fast i många år i huvet.. men sen kom min räddare.. och hjälpte mig upp.. nu idag kallas det BUP.. och det är barnpsyk..
det är så grymt vad man kan göra mot en 7 år ing i den ålden.. att man måste gå på psyk varge vecka för att se vad det är för fel på en.. men dom fick aldrig reda på det.. dom va störda i huvet.. tills jag va hos han.. han blev min bästavän.. och jag fick tabletter..
Dom fick bort Matteus för gått...
men idag finns ingen.. som förstår.. dom är så långt borta att jag inte når..
alla minnen av smaken och lukten vill komma in på.. allt jag gjorde va att be.. för mitt liv att ta en sista droppe blod av min arm jag hade skärt.. en liten droppe.. bara en liten.. så jag kan fukta läpparna och känna smaken igen..
men jag kan inte ge det till mig.. inte igen.. dåär jag tillbaka där jag va borta.. jag va död för alla... jag va en zombi som ville dö.. dö i sitt egna blod.. av sorger.. att aldrig mer villja leva låter som en bra ideé ibland.. även nu.. när allt är kallt.. men jag tänker så hårt jag kan..
jag älskar dig det är dörför jag inte kan...
du får mig att må bra ibland.. men vissa stunder börjar jag tvivla på mig själv.. om det va min personlig het eller min kropp du blev kär i...
men jag väntar jag väntar .. på svar från dig nu med.. om du älskar mig.. påriktigt.. eller är det bara en lek som för alla andra.. för deras skull..
mina svaga ben börjar komma.. jag börjar känna mig svag för dig.. men jag får inte.. jag måste stå emot.. jag får inte ta fram det vasa jag har.. jag kännde en gång i tiden hur det kändes då...
det stack till.. huden va tjock.. jag fick trycka en stund.. och skära mot mitt håll... jag kännde hur det sved.. hur jag blev svagare för varge minut och hur jag älskade den känslan.. för då kunde ingen göra mig illa .. förutom.. mig själv...
det är tur att jag inte hör han i mitt huved längre.. och allt va för att ni fick mig att göra saker.. tillslut gjorde han satt jag gjorde saker på egenhand..
utan er hjälp.. han satt fast i många år i huvet.. men sen kom min räddare.. och hjälpte mig upp.. nu idag kallas det BUP.. och det är barnpsyk..
det är så grymt vad man kan göra mot en 7 år ing i den ålden.. att man måste gå på psyk varge vecka för att se vad det är för fel på en.. men dom fick aldrig reda på det.. dom va störda i huvet.. tills jag va hos han.. han blev min bästavän.. och jag fick tabletter..
Dom fick bort Matteus för gått...
Directlink:
http://dayviews.com/zimon3/442109523/