Friday 4 January 2008 photo 5/5
|
HAHAHHA, IGNORERA BILDEN ;o imorgon hade jag tänkt mig att jag ska ; vara med kalle på morgonen, sen när agnes ringer mig ska jag möta henne i stan. när vi kommer hem ska vi .. ja, jag vet inte. men vi får se vad vi hittar på. vi ska ha sjukt kul som vanligt iallafall ;D
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sat 5 Jan 2008 01:23
btw ... zimone kan vi inte åka puuuuuuuuuuuuulka? :D snälla? snälla?snälla? JAG BER DIG JAG VILL ÅKA PULKA MED DIG OCH ÅKA RAKT IN I ETT TRÄD FRÅN EN FETT BRANT BACKE OCH FÅ JÄTTE MYCKET SNÖ PÅ OSS. :D
... godnatt <3 XD
... godnatt <3 XD
Anonymous
Sat 5 Jan 2008 01:14
okej, jag har en idé som jag ... ja, som jag kom på i somras, jag hade tänkt skriva en berättelse om det, men jag pallade aldrig, XD
anyways, här är den ^-^:
en 6-7 årig pojke ska ta en genväg hem. Han bor ute på landet ... och alla vägar hem till honom leder genom skogen, på olika stigar, han skymtar några figurer på stigen längre fram och han blir mer och mer misstänksam, (detta är efter skolan, på våren)
han backar så tyst han kan in i skogen (han var ju på stigen innan ^^) så att dom inte ska få syn på honom.
han smyger sig sakta men säkert närmare. han stannar hastigt och lägger märke till att en av "figurerna" går därifrån och han kan inte se några av dem andra "figurerna"han går ut på stigen igen ... och blablabla han ser att ett ungt par i cirka 20 års åldern ligger på marken, han har med dens blivigt vittne till ett dubbelmord. han har ingen telefon eller nåågonting och han känner sig iaktagen där han står på stigen och kollar förskräckt på dom livlösa kropparna.
han springer försitt liv, mossan dämpar hans panikslagna steg.
När han kommer hem vågar han inte berätta för sina föräldrar och han låter bli att gå den vägen där kropparna ligger.efter cirka en vecka har han samlat till sig tillräckligt med mod för att säga till hans föräldra om vad han har varit med om. dom tror honom inte, dom tycker bara att han har sett för mycket på tv och sån skit. Han blir ledsen&nedstämd över att hans föräldrar inte tror på sn egna son. efter ytterligare en tid vågar han berätta för sin lärare (det är en hon)
hon blir helt förskräckt och undrar vad som har flygit i honom? när hans klasskompisar får reda på hans "påhitt" börjar dom genast skatta åt honom och reta honom för hans "påhitt".
Han börjar inom en snar framtid känna sig väldigt fånig och bortgjord. Men han visste att han inte hade inbillat sig, han hade ju sett dom förstörda kropparna framför sig. När han kom hem den dagen satt hans mamma&pappa och kollade på tv. Han tryckte ihop sig emellan dom i soffan. Nyhetrna var på.
PÅ nyhetrrna stod en medelåldersman och pratade om ett dubbelmord på ett ungt par i närheten av där han bodde. Han kände hur hans föräldrar kollade allvarligt&häpet å honom. Han rusade där ifrån, han visste inte varför, men han kände sig skyldig. Det sista han hann höra innan han rusade upp för trapporna var att dom ej hade något vittne och ingen misstänkt. Och att det var ett allvarligt fall. Det var först då han insåg att han var tvungen att berätta för polisen vad han hade sett. Dagen efter så satt han på polissatationen och konverserade med två poliser som luktade stark av kaffe och pepparmints-tuggummin.
det enda dom sa åt honom var " hördu grabben. det här är allvarligt, vi tar det här fallet på allvar, du tar upp våran tid"
han kände sig så ensam när han gick ut från polis-stationen, det började bli väldigt smärtsamt, och liksom plågande och gå och bära på det här. Och rädslan han hade inom sig blev bara tyngre och tyngre för hans axlar att bära.
två dagar senare är han borta, inge har sett honom, inte en ända en, det finns inget spår utav hoom, och det är först då som folk börjar förstå att det var på allvar att han aldrig hittade på.
hans lärarinna var nämligen medhjälpare till morden och det var hennes man som utförde det hela. Och när han/pojken berättade för henne vad han hade sett så erättade hon för sin man att en pojke hade sett dom, tillsammans så kidnappade dom honom och håller honom fången i en källare i 1½ år, han lyckas sedan rymma, salla tror han är död, och när han kommer tillbaka så går han ju självklart till polisen och berättar var dom befinner sig och berättar vilken tortyr han har varit med om under tiden i källaren.
:D:D:D:D:D:D
anyways, här är den ^-^:
en 6-7 årig pojke ska ta en genväg hem. Han bor ute på landet ... och alla vägar hem till honom leder genom skogen, på olika stigar, han skymtar några figurer på stigen längre fram och han blir mer och mer misstänksam, (detta är efter skolan, på våren)
han backar så tyst han kan in i skogen (han var ju på stigen innan ^^) så att dom inte ska få syn på honom.
han smyger sig sakta men säkert närmare. han stannar hastigt och lägger märke till att en av "figurerna" går därifrån och han kan inte se några av dem andra "figurerna"han går ut på stigen igen ... och blablabla han ser att ett ungt par i cirka 20 års åldern ligger på marken, han har med dens blivigt vittne till ett dubbelmord. han har ingen telefon eller nåågonting och han känner sig iaktagen där han står på stigen och kollar förskräckt på dom livlösa kropparna.
han springer försitt liv, mossan dämpar hans panikslagna steg.
När han kommer hem vågar han inte berätta för sina föräldrar och han låter bli att gå den vägen där kropparna ligger.efter cirka en vecka har han samlat till sig tillräckligt med mod för att säga till hans föräldra om vad han har varit med om. dom tror honom inte, dom tycker bara att han har sett för mycket på tv och sån skit. Han blir ledsen&nedstämd över att hans föräldrar inte tror på sn egna son. efter ytterligare en tid vågar han berätta för sin lärare (det är en hon)
hon blir helt förskräckt och undrar vad som har flygit i honom? när hans klasskompisar får reda på hans "påhitt" börjar dom genast skatta åt honom och reta honom för hans "påhitt".
Han börjar inom en snar framtid känna sig väldigt fånig och bortgjord. Men han visste att han inte hade inbillat sig, han hade ju sett dom förstörda kropparna framför sig. När han kom hem den dagen satt hans mamma&pappa och kollade på tv. Han tryckte ihop sig emellan dom i soffan. Nyhetrna var på.
PÅ nyhetrrna stod en medelåldersman och pratade om ett dubbelmord på ett ungt par i närheten av där han bodde. Han kände hur hans föräldrar kollade allvarligt&häpet å honom. Han rusade där ifrån, han visste inte varför, men han kände sig skyldig. Det sista han hann höra innan han rusade upp för trapporna var att dom ej hade något vittne och ingen misstänkt. Och att det var ett allvarligt fall. Det var först då han insåg att han var tvungen att berätta för polisen vad han hade sett. Dagen efter så satt han på polissatationen och konverserade med två poliser som luktade stark av kaffe och pepparmints-tuggummin.
det enda dom sa åt honom var " hördu grabben. det här är allvarligt, vi tar det här fallet på allvar, du tar upp våran tid"
han kände sig så ensam när han gick ut från polis-stationen, det började bli väldigt smärtsamt, och liksom plågande och gå och bära på det här. Och rädslan han hade inom sig blev bara tyngre och tyngre för hans axlar att bära.
två dagar senare är han borta, inge har sett honom, inte en ända en, det finns inget spår utav hoom, och det är först då som folk börjar förstå att det var på allvar att han aldrig hittade på.
hans lärarinna var nämligen medhjälpare till morden och det var hennes man som utförde det hela. Och när han/pojken berättade för henne vad han hade sett så erättade hon för sin man att en pojke hade sett dom, tillsammans så kidnappade dom honom och håller honom fången i en källare i 1½ år, han lyckas sedan rymma, salla tror han är död, och när han kommer tillbaka så går han ju självklart till polisen och berättar var dom befinner sig och berättar vilken tortyr han har varit med om under tiden i källaren.
:D:D:D:D:D:D
Anonymous
Sat 5 Jan 2008 00:02
ska hon sova där? :)
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/zimonen/145617309/