Wednesday 17 August 2011 photo 3/4
|
Innan jag nu lämnar er, vill ja att ni alla ska få en chans att förstå varför jag varit sånhär sista tiden.. Även om ni kanske inte alls märkt något.
OTROLIGT TACKSAM TILL ALLA ER SOM LÄSER ALLT!
Det finns någon som kom in i mitt liv som "en mystisk kille alla kännde utom jag". Jag blev itnresserad, ja ville veta vem han var. Ja började följa honom och hans häst här på Dayviews, och helt plötslig, en dag när jag var i stallet så såg jag honom med sin häst, ridandes i vår paddock. Givetvis vågade ja inte säga något till honom, inte ens hej. Men jag såg honom precis hela tiden..
och en vecka senare så flyttade han till mitt stall. Han verkade super trevlig och .. trygg (?) på något sätt. Innan ja ens kännde honom hade jag en helt weard dröm om honom, kan väll erkänna att det var en *host* sexdröm faktiskt, fast ändå inte för den var inte snuskig alls egentligen. Men det var så det hela började iallafall. Tiden gick och ska jag vara ärlig så var jag riktigt, och då menar jag riiiiiiiiiiiiktigt avundsjuk på två av tjejjerna i stallet för att dom "fick vara hans vän".
Sen kom våren och allt blev helvete hemma. Jag visste inte längtre vad jag skulle ta vägen, skolan sket sig och det fanns bara ett ställe jag ville vara. Hos min häst och "honom". Så varje dag jag fick en chans så lät jag bli att gå till skolan, jag slutade bara anstränga mig helt enkelt, jag orkade inte med allt samtidigt.
Detsom räddade mig var alla härliga stunder med "honom" och min fina häst, det fanns inget annat som betydde något för mig. Att han fanns i mitt liv, tillsammans med min underbara hästvar som syre för mig, jag önskar att allt hade fortsatt så, ett liiitet tag till, bara ett par år, istället för bvara några få få få månader. Men en dag gick allt utför hemma, och jag stormade iväg till stallet samtidigt som ja ringde min mamma och bestämmde att ja skulle flytta dit.
Jag pratade inte med min pappa på 8 månade efter det, men det hör inte hit. Jag rusade ut i ahgen och hängde mig om Kingens hals, jag grät bara ett par sekunder, sen på något konstigt vis så övertygade han mig om att allt skulle bli bra. Så jag pussade bara hans mule och sa "-Tack." Sen gick jag till stallet där "han" var. Och sen berättade jag allt.
Dagen efter flyttade jag. och 3 veckor senare flyttade han.
Jag önskar mer än någonting i hela världen att jag hade varit där innan han åkte och sagt Hejdå, eller något som fick mig må bättre. Men jag kunde itne det, eller, ja gjorde inte det. Ja vet faktiskt inte ens varför längre..
Men ja gråter oftare än ja ler nu mera, allting påminner mig om honom.
Ja kan inte ens rida ut i skogen längre, ja är helt enkelt livrädd för att någonting ska påminna mig, eller för att King ska bli rädd. Om Kingen blir rädd tänker jag direkt på honom, på han som räddade mig varje gång ja inte orkade leva mer..
Ja vet, VET att han inte förstår hur mycket han betyder för mig, att ingenting kommer få honom att stanna,att ingenting har förrändrats mellan honom och mig även om ja sagt allt från "jag hatar dig" till "jag älskar dig" och allt därimellan, så har ingenting förrändrats. Förrutom en sak. Jag är livrädd.
Varför?
För han kommer att försvinna, och då menar ja helt. Aldrig komma tillbaka, inte ett sms, aldrig få se honom, någonsin igen.
*samla dig samla dig samla dig .... gråt inte .. grååååt inte .....*
Han tänker resa iväg, utomlands antar jag, ja kommer inte veta vart, bara att han gör det för att "hitta sig själv", och hur fan... vad .... hur ska jag kunna.... *får inte luft*
Denna sommaren har varit den värsta för mig, ajg vet nu när han försvinner och jag vet inte vad som är rätt att göra längre.
Jag menar, tänk dig själv att leva på bara hälften av det syre du andas idag? Det är samma känsla. Jag kan inte leva längre, så fort jag är ensam så börjar jag gråta och kippa efter luft.
Nej, man KAN itne vara så beroende av en människa men jag ÄR det och vad fan gör man? Jag vet ingenting längre, jag har ingen koll på någonting, allt jag vet rä att jag kommer dö om Kingen försvinner, han är allt som får mig att andas nu.
Det finns inga svar att hitta, för han kommer försvinna coh för honom spelar det ingen roll att jag, håller på att dö för att ja saknar att se honom.
Han vet inte att ja fortfarande minns hur han luftade då, att ja alltid kommer minnas färgen på hans ögon och hoppas.
Jag vet bara inte på vad längre.
Snälla åk inte tobias! / @0tobiashaagman0
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 1000D
Focal length 55 mm
Aperture f/5.6
Shutter 1/320 s
ISO 400
Anonymous
Sat 20 Aug 2011 21:33
du vet att jag alltid finns tjejen .. Så som du finns för mej!
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/zober/494928917/