Men ska jag vara helt uppriktig....

Så var det väll kanske pga. bla det som bilden visar, att vår kommunikation inte fungerade längre. Jag ahde för höga krav och han blockade, efter ett par månader av konstant blockering så tröttnar man..


Jag räknar inte med att det ska vara lättare med en unghäst, kanske egentligen tvärt om. Men jag kännde hela tiden att det var onödigt att ta tag i Kingen för han skulle ändå snart dö. Hur hemskt det än är att rkänna så var det bara dagen då Kingen skulle dö som jag gick och tänkte på, oxå det som fått mig falla i gråt i stallet så många många gånger.

Jag är inte bra på att skiljas från individer som står mig nära, det är just det som gör dethär så svårt!

Snälla Ella, rädda mig! ♥

Fast, kingen är ju inte så farligt gammal ännu? Eller är han dålig, tänkte på det du skrev att han snart skulle "bort"??

Det som är så hemskt med att förlora någon, djur eller människa, är att veta att det fanns någonting ouppklarat. För den sakens skull tycker jag inte att du ska tro att det är ditt fel. Det var då och nu är det nu. Något av de viktigaste jag har fått lära mig är att misslyckas eller förlora gör inte en till en dålig människ, eller en förlorare utan att misslyckas och förlora men aldrig lära sig utav det är vad som gör en till en dålig människa.
En unghäst är inget lätt projekt att ta sig an, speciellt inte om unghästen har en stor personlighet. Men av det lilla jag sett av dig så vet jag att du är en tjej som bryr dig om dina djur, och att läsa det du skriver förstärker bara den tanken om dig. Och det är egentligen allt en häst behöver. Tänk inte på de jobbiga stunder ni hade tillsammans, kom ihåg de bra!