Sunday 24 February 2013 photo 1/5
![]() ![]() ![]() |
Hej!
Nu har jag tänkt skriva av mig lite, och orkar ni inte läsa ännu en lång text om hur jag mår så finns "markera som sedd" men jag skulle vara så innerligt tacksam till er som orkar läsa och sätta er in i det jag snart kommer skriva, även gärna lämna ett par fina ord som lyser upp min vardag i en kommentar eller ett PM! Tack på förhand!
Som många utan er vet har jag mått något otroligt hemskt dom senaste åren.
Jag antar att jag ville så mycket mer än jag orkade med, men istället för att inse faktum så bytte jag häst eller flydde från problemet en stund, då orkade jag ett tag till innan jag fick panik attacker igen.
Jag skyllde på ALLT!
Utom mig själv, och när jag väl började inse det så sa alla psykologer att det var min familjs fel istället. Detta ledde till ett psykologiskt tillstånd som jag inte fått någon "diagnos" på men som jag insett själv är pga hur jag mått,
jag har ett sexuellt beroende och tvångsmässiga tankar kring sex. Detta är inte något jag tänkt göra något åt då jag tycker att jag kan hantera det på ett vettigt sätt och ändå "fungera" som jag ska.
Men efter många resor, Social anmälningar efter våldtäkt, hela resan med BUP sen jag var 9år, socialens utredning och slutliga dom, läkare som ignorerar ett barn som ropar på hjälp och att hamna i mellan BUP och vuxen psykolog så insåg jag tillslut att ingen av dom där psykolog kärringarna (så har dom hetat i många år för mig) kan hjälpa mig.
Där jag sökte hjälp, fanns ingen hjälp att hämta!
Idag - mår jag bra! Jag ska helt öppet och ärligt säga att jag har BARA tre större problem just nu. En person som jag bor med på skolan, min pappa och min framtid, och det är samma problem med alla tre - jag hittar inga svar för att hitta en lösning! "Normalt sett" skulle jag av dessa tre grejer göra följande,
- flytta från internatet,
- hoppa av skolan,
- stänga av kontakten med min pappa (igen),
- bo hemma resen av mitt liv och jobba på ica/mc donalds
Men så kommer det inte bli längre,
för efter 3 veckor på en soffa utan kontakt med någon så inser man att det är såhär mitt liv kommer se ut 24/7 om inte JAG gör något åt det. Ingen annan kommer ju hjälpa mig! Och efter det har jag lärt mig, bollat tankar med en person jag litar på istället för 100 som sprider runt allt, jag har lärt mig massvis om att man inte ska kasta saker i ansiktet på folk bara för att man kan, att kunna säga förlåt, att veta om saker men inte sprida det vidare hur illa det än är för det slår bara tillbaka men mest av allt vad som är kompisar och vad en äkta vän är, Hannah Karlsson <3
MEN, nu när allting är bra. Vad gör jag nu då?
Vad ska jag fokusera på nu?
Jag tränar just nu, för jag tycker att jag håller mitt huvud mer i styr av det,
plus att jag inte vill gå upp mer i vikt. Och jag kommer fortsätta träna och hålla igång, för att må bra. Men det viktigaste jag lärt mig nu efter jul är att inte ödsla tid på sånt som SUGER energi ifrån än, och om man bara vill känna det så vet man när man bör agera och när man inte ska.
Men även det ger dilemman ibland.
4 Januari sov jag för först gången hos en kille som ville något mer än att njuta av min kropp, han såg en människa i mig och log mot mig med det varmaste leende jag fått som var tillägnat bara mig, varje gång han ser på mig försvinner allting annat och varje kyss får mig att tappa andan. Och även om han och jag inte är tillsammans så är han den ända jag vill ha! Jag kommer vänta på honom, för när chansen finns vill jag att den SKA finnas och jag ska inte vara tagen då. Jag har önskat så många tusentals gånger att jag ska få en ända natt som var precis som den och jag fick den, med världens snällaste och mysigaste, mest perfekta kille!
Det går inte förklara, och kanske är jag dum i huvet som föll för honom från första sekund men.. det är han! jag bara vet att det är han! Felix Eneroth, you <3 Åter till dilemmat..
Han bor i västerhaninge, stockholm. jag bor i åbro, Kalmar. Det är x antal mils skillnad och det innebär att vi inte kan vara tillsammans, det funkar helt enkelt inte för oss, det inser vi båda två. Jag saknar honom varje vaken sekund, men vad kan jag göra åt saken mer än att vänta? ibland önskar jag att det fanns ett sätt att mätta saknaden lite.. och tro mig! Jag har letat efter sätt! Men ingen får mig känns så, ingenting ersätter honom hur gärna jag än hade behövt det för en kort stund bara för att orka stå ut tills nästa gång jag skulle få honom!Är det fel av mig att vara såhär kär i honom när det suger så mycket energi? borde jag sluta? ..........
Annons
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Sun 24 Feb 2013 06:49
Vet hur det är ha det inte lätt om man säger så.. kämpat mellan psykologer och annat av andra anledningar. Och har haft en kärlek som bott i annat land och det var tufft nog. Men efter ett års distansförhållande visste vi det inte skulle funka mer.
Enda tipset jag kan ge är att antingen är att man kämpar båda två. Menar visst det är avstånd mellan er men inte som mig och Matt (USA, Colorado) oxh jag bor sverige(stockholm). och vi träffades 3 ggr. då han var i stockholm då jag var under 18 så kunde ju inte jag resa hur jag ville.
men det är klart vet jag inte hur mycket ni kämpat med det för pendla för båda är ju det ni båda skulle bli tvugna till om det är så. Men hoppas det löser sig mellan er eller så att ni hittar något annat. men då du gillar honom så mycket så lär det bli tufft i sig.
Enda tipset jag kan ge är att antingen är att man kämpar båda två. Menar visst det är avstånd mellan er men inte som mig och Matt (USA, Colorado) oxh jag bor sverige(stockholm). och vi träffades 3 ggr. då han var i stockholm då jag var under 18 så kunde ju inte jag resa hur jag ville.
men det är klart vet jag inte hur mycket ni kämpat med det för pendla för båda är ju det ni båda skulle bli tvugna till om det är så. Men hoppas det löser sig mellan er eller så att ni hittar något annat. men då du gillar honom så mycket så lär det bli tufft i sig.
Qellav
Sun 24 Feb 2013 01:06
Hade det inte funkat med distansförhållande då? :( är själv i ett, och vet människor som har flick/pojkvänner i andra länder osv. Fast det är klart, det kanske inte funkar för alla.. :/
![](http://cdn07.dayviews.com/112/_u3/_u0/_u8/_u9/_u4/_u5/u3089450/1400277822_m_1.jpg)
Zober
Sun 24 Feb 2013 10:43
Det var tanken, men efter som Felix är måttligt förälskad i dethär med sms och telefon överhuvudtaget så funkar inte det. Det skulle bara vara jobbigare att höra honom i telefon varje dag..
Sen vår relation gr inte ut på att prata, utan mer blickar, kramar och gos :) ingen av oss är särskillt pratglada, sen pratar vi ju givetvis, men inte så att ett telefonsamtal skulle få det att kännas som att vi var tillsammans :(
Sen vår relation gr inte ut på att prata, utan mer blickar, kramar och gos :) ingen av oss är särskillt pratglada, sen pratar vi ju givetvis, men inte så att ett telefonsamtal skulle få det att kännas som att vi var tillsammans :(
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/zober/513097956/