Sunday 29 December 2013 photo 1/3
|
Okej, nu skriver ja ut öppet med vad som har hänt i mitt huvud det senaste dygnet då några av er verkar tro att jag är Compleatly Mental, stöddig osv vilket för mig bara är ett sätt att förbli stark trots alla känslor som snurrar genom min kropp just nu.
Senaste tiden har varit Episka för mig. Allt är perfekt! kan ni fatta? Jag? Lycklig? fulländad?
....
Fulländad... vad gör jag nu då? :S ...
Det kom jag på för ett dygn sen. Och innan det har jag har börjat känna känslan av att vara inlåst och just nu byggs det bara på mer och mer panik, jag är rädd att kasta bort något jag kanske vill ha bara för att jag inte har plats kvar i huvudet för allting. Och sen jag började fundera på detta så har det hänt saker, killen sa att han älskade mig, att han skulle kunna tänka sig att ha barn i framtiden, flytta med mig till Kalmar osv. Vilket jag var glad över! .............. tills jag hann tänka över det. Sen försvinner min bästa vän på två röda över en helt obetydligt sak och jag kände helt ärligt bara för att göra det som jag är uppväxt med: håll inte fast den fågel som flyger, då kommer den inte tillbaka.
Nu när ja kom hem till Kalmar har jag fått lite "distance" från allt, och känner inte att jag saknar nånting egentligen, inte senaste dygnet iallafall... Jag vill bara ha allt som det var förrut, med eller utan vänner, med eller utan kille. lugnt, stilla, tryggt och utan paniken! Kan det vara så svårt för er att förstå?
Jag vill inte tjabba, jag vill inte höra saker av betydelse, jag vill inte sms varje dag, jag vill inte kramas, jag vill bara vara jag - med tusen saker att göra, som somnar på nätterna och som inte gråter.
Kommentera jätte grna er reaktion på inlägget, posetiv som negativ! :)
jag behöver lite perspektiv!
@MysanKarlsson
Annons
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/zober/517021419/