October
Monday 28 September 2009 photo 1/1
![[01:20:03] Saru And The Gigant Hand Of God. säger:
Jag är som svart satir, med blänkande visir, en brinnande fakir, som alltid återblir en clown som är älskad i en värld han hatar där alla har masker och kallpratar om en vacker glad värld, där man inte får finnas till om man inte är prisvärd.
Men jag är självlärd, på utfärd ur kalla Sverigeland, därifrån man aldrig kommer
om man inte klipper sitt band, från vårat Sverigeland.
Jag vandrar ensam i stormen med röd näsa, har tröttnat på att föreläsa om kärlek och respekt för de som endast kan fräsa. Så länge vinden piskar mitt ansikte hårt så vet jag att det inte är svårt att möta stormens öga, det är inte svårt för oss,
som dom kallade tröga, feta och fula (Ändå var jag den enda i klassen som kunde hjula)
jag vill bara världen gott, men det räckte inte till, det var inte ens något av det dom begärde, det som var förväntar när man gick i fjärde klass, det var inget av det dom sa som lärde mig vad det innebar att vara den älskvärde..., jag blev den som livnärde som på att sätta sitt eget värde över vad resten av världens begärde av en liten pojke på 12 år som inte slickade sina sår som istället blödde i flera år!
men nu var tiden min, med ett sinne av hämnd blev jag nästan övertygad och omvänd, om att man var speciell och annorlunda, att det var ok att blunda för de som stack ut, vars liv var surt. Blunda för de vars liv tog slut med allt för många tabletter som läkaren skrev ut. Sånna tabletter, som fanns för att hålla sig "normal" så man inte stack ut från det som kallades "rätt" ideal. Jag kan inte blunda, även om jag vill, men jag bryr mig för mycket och nu kan jag alla beteendemönster utantill.
Vad är det detta samhälle vill?, jag ska gräva en tunnel undertill alla gator, ut till det gröna gräset, dit alla vill!
Där får alla vara som dom är, där Pär är kär i Pär, där ingen kallas Sär, där ingen svär åt nån annan så att livet tär, där det inte finns några rakblad som skär eller skolkorridorens ekande sfär,
Där, det inte finns någon som av dig begär vad det innebär att vara en korrekt karaktär med babylonisk karriär.
02.14
28/09/09
©Tony Hadders](http://cdn08.dayviews.com/61/_u2/_u6/_u4/_u0/_u9/u264097/61555_1254105592/_01_20_03_Saru_And_The_Gigant_Hand_Of_God_sager_Jag_ar_som_svart_satir_med_blankande_visir_en.jpg)
|
[01:20:03] Saru And The Gigant Hand Of God. säger:
Jag är som svart satir, med blänkande visir, en brinnande fakir, som alltid återblir en clown som är älskad i en värld han hatar där alla har masker och kallpratar om en vacker glad värld, där man inte får finnas till om man inte är prisvärd.
Men jag är självlärd, på utfärd ur kalla Sverigeland, därifrån man aldrig kommer
om man inte klipper sitt band, från vårat Sverigeland.
Jag vandrar ensam i stormen med röd näsa, har tröttnat på att föreläsa om kärlek och respekt för de som endast kan fräsa. Så länge vinden piskar mitt ansikte hårt så vet jag att det inte är svårt att möta stormens öga, det är inte svårt för oss,
som dom kallade tröga, feta och fula (Ändå var jag den enda i klassen som kunde hjula)
jag vill bara världen gott, men det räckte inte till, det var inte ens något av det dom begärde, det som var förväntar när man gick i fjärde klass, det var inget av det dom sa som lärde mig vad det innebar att vara den älskvärde..., jag blev den som livnärde som på att sätta sitt eget värde över vad resten av världens begärde av en liten pojke på 12 år som inte slickade sina sår som istället blödde i flera år!
men nu var tiden min, med ett sinne av hämnd blev jag nästan övertygad och omvänd, om att man var speciell och annorlunda, att det var ok att blunda för de som stack ut, vars liv var surt. Blunda för de vars liv tog slut med allt för många tabletter som läkaren skrev ut. Sånna tabletter, som fanns för att hålla sig "normal" så man inte stack ut från det som kallades "rätt" ideal. Jag kan inte blunda, även om jag vill, men jag bryr mig för mycket och nu kan jag alla beteendemönster utantill.
Vad är det detta samhälle vill?, jag ska gräva en tunnel undertill alla gator, ut till det gröna gräset, dit alla vill!
Där får alla vara som dom är, där Pär är kär i Pär, där ingen kallas Sär, där ingen svär åt nån annan så att livet tär, där det inte finns några rakblad som skär eller skolkorridorens ekande sfär,
Där, det inte finns någon som av dig begär vad det innebär att vara en korrekt karaktär med babylonisk karriär.
02.14
28/09/09
©Tony Hadders
Jag är som svart satir, med blänkande visir, en brinnande fakir, som alltid återblir en clown som är älskad i en värld han hatar där alla har masker och kallpratar om en vacker glad värld, där man inte får finnas till om man inte är prisvärd.
Men jag är självlärd, på utfärd ur kalla Sverigeland, därifrån man aldrig kommer
om man inte klipper sitt band, från vårat Sverigeland.
Jag vandrar ensam i stormen med röd näsa, har tröttnat på att föreläsa om kärlek och respekt för de som endast kan fräsa. Så länge vinden piskar mitt ansikte hårt så vet jag att det inte är svårt att möta stormens öga, det är inte svårt för oss,
som dom kallade tröga, feta och fula (Ändå var jag den enda i klassen som kunde hjula)
jag vill bara världen gott, men det räckte inte till, det var inte ens något av det dom begärde, det som var förväntar när man gick i fjärde klass, det var inget av det dom sa som lärde mig vad det innebar att vara den älskvärde..., jag blev den som livnärde som på att sätta sitt eget värde över vad resten av världens begärde av en liten pojke på 12 år som inte slickade sina sår som istället blödde i flera år!
men nu var tiden min, med ett sinne av hämnd blev jag nästan övertygad och omvänd, om att man var speciell och annorlunda, att det var ok att blunda för de som stack ut, vars liv var surt. Blunda för de vars liv tog slut med allt för många tabletter som läkaren skrev ut. Sånna tabletter, som fanns för att hålla sig "normal" så man inte stack ut från det som kallades "rätt" ideal. Jag kan inte blunda, även om jag vill, men jag bryr mig för mycket och nu kan jag alla beteendemönster utantill.
Vad är det detta samhälle vill?, jag ska gräva en tunnel undertill alla gator, ut till det gröna gräset, dit alla vill!
Där får alla vara som dom är, där Pär är kär i Pär, där ingen kallas Sär, där ingen svär åt nån annan så att livet tär, där det inte finns några rakblad som skär eller skolkorridorens ekande sfär,
Där, det inte finns någon som av dig begär vad det innebär att vara en korrekt karaktär med babylonisk karriär.
02.14
28/09/09
©Tony Hadders
Comment the photo
Fortsätt påminna oss om livets kärna, och vad som är viktigast, vi behöver det. Du gör en gärning även om det kanske inte känns så. Tack för att du finns Tony.
Och jag såg dig på tv igår natt. Då blev jag jätteglad, haha.
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/zormen/412906500/
Visa toppen
Show footer