August
Tuesday 1 April 2008 photo 2/2
|
Farsan du bara försavnn,
precis som vattnet rann
Bit för bit sjönk du in i evighetens himmel,
medan jag köpte ögonskugga från Rimmel
Förlåt att jag tog dig för given,
inte visste jag att du skulle till intensiven
Jag ville ha nya kläder och var purken,
du slutade fungera, cancern var skurken
Inte visste jag hur viktig du var,
min vackra, fina Far.
Hur ska jag reagera,
när inte du finns mera?
Medan sommarn kommer och går,
känner jag varenda tår.
Vinden sliter i min jacka,
och jag vill bara packa.
Tro, hopp och kärlek är vad jag vill bära,
men motsatsen kryper så nära.
Pappa, även om du mig väcker,
är jag inte säker på att jag din hand räcker.
Skriven av min syster Sara<3
Annons
Visa toppen
Show footer