October
Saturday 30 January 2010 photo 1/1
|
De ord du sagt, som talat in i mig så hårt.
Jag trodde allt var åt de bra hållet.
Men nu så vill jag göra vad som helst känna smärta.
Som när man drar rakbladet mot handleden ryser i hela kroppen.
Och känner efteråt hur mycket det svider.
Men den känslan de känns ändå så bra.
Få veta att man lider för din skull.
Få lida så mycket så du får dåligt samvete.
Och inser vad du förlorat. Något som du aldrig kommer att få vinna igen. Man ser hur blodet droppar ifrån handleden.
Hur det sakta nuddar golvet. Den mörkröda färgen. Men allt gör ändå ingen skillnad, jag minns allt. När du säger att du aldrig har älskat någon som mig. Och säger att du alltid kommer älska mig, vad som än händer. Där ligger vi tätt intill varandra på den kalla marken. Dina kyssar emot min panna, halsen och munnen. Och dina händer som försiktigt smeker min hud. Och nu, jag orkar inte tänka att du kanske säger det till någon annan, eller att du kysser en annan tjej. För jag litade på dig men nu vet jag inte riktigt. Om jag någonsin kommer att kunna göra det igen. Du har svikigt mig så många gånger, så jag tror inte att jag orkar mer. Jag som alltid fanns där för dig, både de bra och de dåliga dagarna. Jag som hjälpte dig igenom svåra tider. Vi som hörde ihop. Vi som alltid skulle vara vi. Hur kunde jag ens gå på något så falskt? hur kunde jag vara så blind? Hur kan jag vara så sjuk, att älska dig, när det ändå inte spelar någon roll!
Jag trodde allt var åt de bra hållet.
Men nu så vill jag göra vad som helst känna smärta.
Som när man drar rakbladet mot handleden ryser i hela kroppen.
Och känner efteråt hur mycket det svider.
Men den känslan de känns ändå så bra.
Få veta att man lider för din skull.
Få lida så mycket så du får dåligt samvete.
Och inser vad du förlorat. Något som du aldrig kommer att få vinna igen. Man ser hur blodet droppar ifrån handleden.
Hur det sakta nuddar golvet. Den mörkröda färgen. Men allt gör ändå ingen skillnad, jag minns allt. När du säger att du aldrig har älskat någon som mig. Och säger att du alltid kommer älska mig, vad som än händer. Där ligger vi tätt intill varandra på den kalla marken. Dina kyssar emot min panna, halsen och munnen. Och dina händer som försiktigt smeker min hud. Och nu, jag orkar inte tänka att du kanske säger det till någon annan, eller att du kysser en annan tjej. För jag litade på dig men nu vet jag inte riktigt. Om jag någonsin kommer att kunna göra det igen. Du har svikigt mig så många gånger, så jag tror inte att jag orkar mer. Jag som alltid fanns där för dig, både de bra och de dåliga dagarna. Jag som hjälpte dig igenom svåra tider. Vi som hörde ihop. Vi som alltid skulle vara vi. Hur kunde jag ens gå på något så falskt? hur kunde jag vara så blind? Hur kan jag vara så sjuk, att älska dig, när det ändå inte spelar någon roll!
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/a-charlotta/440325601/
Visa toppen
Show footer