blunda eller sé, det spelar ingen roll för jag gråter endå,
antingen inom mig eller utanpå.
det svider i hela kroppen &
ingenting kan ta mig ifrån det här livet.
för jag vågar inte & jag är så försiktig hela tiden.
jag går varje dag och väntar på att ngt ska hända,
att det ska blir bättre. men det vet jag ju,
det är bara min sjukaste fantasi.
men tårarna bränner så mkt så jag blundar så dom inte kommer.
men jag orkar innnerst inne inte.
men jag vill inte lämna alla,
vill inte vara självisk.
men jag vet inte hur länge jag orkar &
hur länge man måste leva såhär.. jag klarar mig inte själv,
eller med några andra.
för ingen kan hjälpa mig ut i det här,
bara döden. och visst är det sjukt?
att döden bara kan vara ens enda utväg.
jag vill bara bort bort bort! långt bort härifrån,
jag kan inte vill inte och orkar inte försöka se framåt
något mera för allt bara skiter sig hela tiden.
jag var också glad en gång i tiden liksom,
men det går inte längre.
allting är ju kasst och allt blir fel ju..
jag visste inte att livet kunde kännas som en isolerad sell
som man inte kunde göra något i,
än att sitta på en stol och känna vägarna krympa tills
man bara får panik &
ångest och vet inte vart man ska ta vägen.
man bara gråter & vill bort. fan allting är ett helvete
& visst kan jag kämpa men vad ska jag kämpa för liksom ?
jag ser ingen "lycka" i det jag gör.
aldrig att jag skulle det. för jag orkar inte längre.
allting försvinner, allting bara liksom tynar bort,
sakta sakta. hela mitt liv bara sjunker.
jag förösker se det som skulle kunna bli bra men det går
inte . jag hatar allting jag lurats av &
allting som är allt. bara ta mig bort bort!

Annons

The photo has no tags

January 2025