Saturday 10 January 2009 photo 62/143
|
MIN RIVAL - DIN GITARR
Jag tittar drömmande på dina seniga händer som sakta och mjukt smeker gitarrhalsen.
Tänk om det varit mig! Om det varit mig du smekt.
Jag föreställer mig känslan av din lena hud mot min.
Solen lyser in genom fönstret precis rakt på dig och får ditt korta mörka hår att glittra.
Om du märker att jag iakttar dig visar du i alla fall inget.
Du är så inne i musiken - som du brukar vara.
Jag vet inte hur många gånger jag sett dig sitta där med ryggen böjd över gitarren och blicken fäst i notbladen.
Jag kan inte räkna gångerna jag suttit och väntat, hoppats och längtat efter att du ska lägga ifrån dig gitarren och bry dig om mig.
Så som du bryr dig om den.
Det är svårt att tävla med ett dött ting.
Jag menar, en gitarr har väll aldrig mensvärk eller baksmälla.
En gitarr ställer inga krav eller ber om uppmärksamhet.
En gitarr kan man ställa i ett hörn och ta fram när man känner för det - där finns inget prat om sårade känslor.
Men kan gitarren prata med dig, skratta eller gråta med dig?
Kan den ge dig en tröstande famn när allt känns hopplöst?
Kan den ge dig all den kärlek och värme jag kan?
Säga att den älskar dig?
Och kan du leva utan alla dessa saker?
jag kan det inte.
Men det finns något emellan oss.
Min rival - din gitarr
Jenny Momquist
Jag tittar drömmande på dina seniga händer som sakta och mjukt smeker gitarrhalsen.
Tänk om det varit mig! Om det varit mig du smekt.
Jag föreställer mig känslan av din lena hud mot min.
Solen lyser in genom fönstret precis rakt på dig och får ditt korta mörka hår att glittra.
Om du märker att jag iakttar dig visar du i alla fall inget.
Du är så inne i musiken - som du brukar vara.
Jag vet inte hur många gånger jag sett dig sitta där med ryggen böjd över gitarren och blicken fäst i notbladen.
Jag kan inte räkna gångerna jag suttit och väntat, hoppats och längtat efter att du ska lägga ifrån dig gitarren och bry dig om mig.
Så som du bryr dig om den.
Det är svårt att tävla med ett dött ting.
Jag menar, en gitarr har väll aldrig mensvärk eller baksmälla.
En gitarr ställer inga krav eller ber om uppmärksamhet.
En gitarr kan man ställa i ett hörn och ta fram när man känner för det - där finns inget prat om sårade känslor.
Men kan gitarren prata med dig, skratta eller gråta med dig?
Kan den ge dig en tröstande famn när allt känns hopplöst?
Kan den ge dig all den kärlek och värme jag kan?
Säga att den älskar dig?
Och kan du leva utan alla dessa saker?
jag kan det inte.
Men det finns något emellan oss.
Min rival - din gitarr
Jenny Momquist
Comment the photo
2 comments on this photo