Jag vill skriva långa svar, så då sätter jag mig och frågar ut mig själv. Liv säg.
Jag har insett att jag inser en hel del, hela tiden. Det insåg jag nu, när jag skulle inse vad jag inser.
Jag lyssnar på Nåt ukuleleplink från Mollys rum, mystiskt.
Jag pratar så mycket som möjligt, för jag är en anonymous attentionseeker, och för att jag är rätt bra på att prata.
Jag tycker om saxofonsolo. Speciellt när det råkar vara jag som spelar det ^^
Jag avskyr när folk kommer och kastar höns på mig, det är rätt oschysst,
Det är charmigt med korstygnsbroderier som inte dikterar lantliga livsvisdomar.
Om jag va en insekt skulle jag vara Nåt larvigt. (För jag drar larviga ordvitsar)
Det finaste som finns är lätta frågor som inte kräver djupa tankar kring värderingar och livsupplevelser.
Jag kan överbelamra en julgran.
Jag kan inte längre påstå att jag facebookvägrar, eller jo, men inte utan lögn då.
Innan jag går och lägger mig står jag upp....
Just nu tänker jag på Desperanterna, och huruvida Elsa har en eller kanske tio ankor i sängen. Som tänker inta té med mig. Och en hel del annat. Som ni kommer leva i ovisshet om. Jobbigt va...
Just nu vill jag vill verkligen vara med alla ovanstående, även ankorna, och gärna spela Karl Bertil Jonsson på saxofon. Och rädda tågresenärer, alla händer till snöskyfflarna for ducks sake.

God jul.

Annons

The photo has no tags

November 2010