January
Wednesday 7 November 2012 photo 2/2
|
http://www.youtube.com/watch?v=xXXVJZaYvBU
Jag tog en promenad ikväll.
Jag stannade där ingen såg, där himlen var som klarast.
Jag pratade med stjärnorna som vittnen, och tårar osynliga för allt annat började sin existens. Tårar som försvann i mörkret men som alltid kommer symbolisera just den här kvällen. En okontrollerad känsla av både värme och frustration var i min kropp, osande ut i atmosfären. Våra bokstäver är för få och för meningslösa för att jag ska kunna förklara.
En saknad som är större än begreppet.
En kärlek som fortfarande brinner.
Ett band om ingen evighet kan bryta.
Vi kommer alltid vara en del av varandra.
Ingen oändlighet är starkare än oss.
Inga krafter är lika stora och
inget universum är lika mäktigt.
Vi hör samman, och vi är kopplade till varandra tills den
dagen vi åter igen kan se, höra och känna varandra.
Den dagen kommer vara den vackraste stunden universum någonsin skådat, genom oändligheten.
Den dagen kommer ljuset komma tillbaka,
ondskan kommer tyna bort och stjärnorna som
en gång slocknat kommer åter igen börja leva.
Och tills dess, ska jag sprida minnet av dig, Alice Tempore.
Min alldeles egna stjärna.
Annons
Anonymous
Sat 10 Nov 2012 19:18
<3
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/alamia/510963584/
Visa toppen
Show footer