Each night I cry, I still believe the lie
"I'll love you 'til I die"

Tjolahopp.
Suddiga cambilden är från en sliten Simone som fyllde år
och som precis hade tagit en promenad i regnet.

Om exakt en vecka åker jag hem til Sverigöö.
Snällaste föredetta klasskompisen Simon Långeman kommer och hämtar mig i Stockholm, OCH han skjutsar tillbaka mig när det är dags för mig att dra mig tillbaka. Jävla ängel, trodde jag var körd där ett tag. Orkar inte förklara alla problem som var. I bilen kommer i alla fall några goda vänner sitta. Två roadtrips. Vår tid tillsammans. Längtar!

Idag har jag tänkt mycket på allt som varit. Mitt liv sedan 2008.
Alla vänner man tappat kontakten med, alla vänner man funnit kärlek hos, och alla vänner som blivit ens ovänner. Jag tänkte på när jag var ung och dum, kär och blåögd. Blond och oskyldig. Jag tänkte på hur jag reste fram och tilbaka i Sverige. Jag tänkte på alla bus, alla påhitt och allas röster som skrek "Man lever bara en gång!" Jag tänkte på festival och tält. Musik och förbjudna kyssar. Jag tänkte på blixtrar, passion och röda hjärtan. Jag tänkte på alla gånger jag blivit sårad, och alla gånger jag sårat någon. Allt jag skrattat åt och allt jag gråtit över. Jag tänkte på sena nätter med film och killsnack. Jag tänkte på Café Skutan och på cigaretter som tände en glöd men dödade en annans. Jag tänkte på konflikter, bråk och återföreningar. Jag tänkte på färger och mönster. Blå, röd och svart. Jag tänkte på allt det vackra och allt det hemska. Kramar i regn och lek i snö. Jag tänkte på vart jag är nu,
och vart jag är påväg. Jag tänkte på resor, mål, drömmar och förlorad kärlek.
Jag tänkte på lyckan två små pojkar ger mig. Jag tänkte på saknad.
Jag tänkte att jag har fått för lite sömn, och att jag tänker för mycket.

/Over&Out

Japp, det är ju så.. Men allt löser sig. :) KRAAAM!