jag blickar tillbaka till första gången jag kom till sjukhuset och såg dig ligga helt utmattad på den hårda sjukhusbädden. Mina ögon fylldes med vatten och rummet blev suddigt. Jag kände en kliump i brösten och jag blev torr i halsen. Där låg du, tjatiga jävla gammelmormor. Hon som jag suckade och stönade varje gång jag skulle träffa. Min största rival som alltid klagade på att jag var tunnklädd, umgicks med fel folk sa att jag inte var tjejig nog. Där låg du, sjuk och orkeslös. du hade cancer. Jag satte mig brevid dig och du berättade massa saker som fick mig att glömma bort tiden. Jag insåg verkligen att du faktiskt bara ville mig väl och hur mycket jag älskade dig. Dagarna gick, ja till och med månaderna du blev dåligare och dåligare. och den 3 januari lämnade du mig. den 3 januari försvan en del av mig. I januari var jag ledsen, i januari ville jag dö. Sen kom begravningen. Jag skulle sjunga för dig, men jag klarade inte av det. Sen var det dags att gå fram till kistan och säga adjö, jag föll ihop. pussade på kistan och sa: vi ses i nangiala mormor. Jag kunde inte släppa kistan jag var inte redo. jag skulle nu aldrig få vara i samma rum som dig något mer. Nu var det dags att lämna kyrkan men jag var fast spikad i stolen, jag börjar skrika och gråta hysteriskt. jag kunde inte lämna dig. Jag halvspringer fram till kistan och frågar dig varför!? Det blir tyst, jag bara skriker och gråter. Jag har ont. nu idag, den 19 maj gör det fortfarande lika ont. Maja Dahlèn, min älskade. om du bara kunde komma tillbaka.

-----------------------------------------------------------

Det är tisdag idag och jag mår sämra än vanligt. har lyckats att äta lite i alla fall. Jag har inte orkan till något alls. Min kropp är slut. Min feber går upp och ner och det känns som att jag brinner inuti. Jag har ont överallt. Jävla sjukdom! Blir så trött. Ursh idag känns livet verkligen meningslöst. Jag trode jag skulle få må bättre i psyket nu men jag trode visst för mycket. Jaglyckades ta mig upp men igår kväll föll jag er igen. är tillbaka i ruta ett. vet inte hur länge jag orkar detta mera. Känns som att ja är världens största idiot. som att allt jag gör bara blir fel. Skall bara ge upp. förstår inte ens varför jag försöker. jag är så dålig. vad fasiken tror jag egentligen. varför skulle någon som du vilja allt som jag vill?

stan imorgon. vännerna skall få mig på bättre tankar blir kvar där ett tag. orkar inte vara hemma på ett tag nu jag tänke för mycket. eller ja, stan blire om det inte blir sjukhuset för min del.

Annons

The photo has no tags

September 2009