March
Wednesday 17 August 2016 photo 1/1
|
Jag vet att du ser mig som slarvig och vimsig tjej som borde ha bättre koll om vad som händer runt sig själv men tyvärr är jag inte den tjejen. Jag önskar hur jag kunde förklara för er varför min blick fastnar på den där lilla majsen som ligger på tallriken eller de där paret som pratar väldigt högt bara några meter bort från oss men när jag gör de finns det två alternativ, 1 förmodligen har jag gett upp eftersom de är omöjligt att lyssna på dig/er när de du/ni säger inte stannar utan jag hör paret som bara är en bit bort mycket bättre.
2. min hjärna har nu börjat med en diskussion med mig själv angående allt mellan himmel och jord men de är inget som har med de ämnet du har/hade med mig, utan diskussionen kan vara om hur du kanske ser på mig eller vad du tycker om mig när du ser att jag fastnar i min egna lilla värd men du kanske tror att jag bara stirrar eller är allmänt oartig.
Förlåt men jag är en väldigt sprallig tjej men när dessa diskussioner går över till bråk är det alltid hjärnan som vinner ( om inte jag lyckas avsluta de innan) Alla har inte sätt och alla har inte hört men jag har många disutioner (dagligen) som kan gå ganska hektiskt till i mitt huvud, de kan hända när du sitter bredvid mig eller när du är långt ifrån mig. Det spelar ingen roll vem som står bredvid eller om jag är själv för när min hjärna vinner gråter jag. Ögonkontakten jag älskar ja med människor är omöjligt att ha.. För de gör för ont. Jag får en panik eller ångest attack ibland och de är inte de bästa. Jag har levt i tjugo år men har haft de så här inte i alla dessa tjugo år men de är försnu som börjar träna på att vinna mina strider som hjärnan skapar. Jag fick det idag. Tårarna rann och blicken kunde inte möta någon utan ögonen var riktade mot taket och andningen var stabil (förutom lite små hyperventilation men absolut inte mycket) vilket är ovanligt för jag brukar få stor hyperventilation eller inget alls.
2. min hjärna har nu börjat med en diskussion med mig själv angående allt mellan himmel och jord men de är inget som har med de ämnet du har/hade med mig, utan diskussionen kan vara om hur du kanske ser på mig eller vad du tycker om mig när du ser att jag fastnar i min egna lilla värd men du kanske tror att jag bara stirrar eller är allmänt oartig.
Förlåt men jag är en väldigt sprallig tjej men när dessa diskussioner går över till bråk är det alltid hjärnan som vinner ( om inte jag lyckas avsluta de innan) Alla har inte sätt och alla har inte hört men jag har många disutioner (dagligen) som kan gå ganska hektiskt till i mitt huvud, de kan hända när du sitter bredvid mig eller när du är långt ifrån mig. Det spelar ingen roll vem som står bredvid eller om jag är själv för när min hjärna vinner gråter jag. Ögonkontakten jag älskar ja med människor är omöjligt att ha.. För de gör för ont. Jag får en panik eller ångest attack ibland och de är inte de bästa. Jag har levt i tjugo år men har haft de så här inte i alla dessa tjugo år men de är försnu som börjar träna på att vinna mina strider som hjärnan skapar. Jag fick det idag. Tårarna rann och blicken kunde inte möta någon utan ögonen var riktade mot taket och andningen var stabil (förutom lite små hyperventilation men absolut inte mycket) vilket är ovanligt för jag brukar få stor hyperventilation eller inget alls.
I bland undrar jag vilke Sverige vi lever i nu mer, de finns inga resurser till något längre :-(
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/aahduvetju/521510893/
Visa toppen
Show footer