ni förstår inte kännslan om ni inte har varit med om de själva, när hela korppen blir till is, när hela kroppen skakar, när du bara vill kliva av bilen och aldirg mer köra.

körde från emmy, satt och tänkte på en del va inte alls medveten om vad jag höll på med förens jag hörde en bil tvärnita, en som tutade och där satt jag, körde för rött. hade inte den andra bilen som korsade vägen vait beredd så hade jag inte suttit här nu. jag har inte blivit så rädd på väldigt länge, jag vaknade upp ur mitt drömmande tack vara att bilen tutade, jag kasta mig på bromsen.( ni ska se bromspåren.) som tur va hände inget. men jag är inte kaxig nhu ska jag säga er, vedran fick köra mig hem. satt bara och skaka. :/ ALDIG, ALDRIG mer i hela mnitt liv ska jag sätta mig i bilen okonsentrerd! bara känslan av att tänka och se, jag hinner inte bromsa, jag hinner inte bromsa. paniken man får i hela kroppen då, de hundradelsekundrarna som går käns som en hel timme, känslan går inte att beskriva!

inte bra jessika.