man försöker och försöker, men allt bara sjunker. man vill så gärna väl förändra något till det bättre, och när man är mitt inne i allt så vet man att, Det var bättre förut! men man vet också att här kan jag inte stanna, det finns platser som inte är till för mej. Det här är precis en sånn plats. Desto längre tiden går desto längre ner sjunker allt inom mig. Jag kommer aldrig var värd något bättre. Man begär inget men ändå duger man inte. Man går förbi en spegel och man vill bara krossa den. Man vill bara försvinna, man ångrar sig starkt. men jag tog steget, steget jag trodde jag skulle klara. men jag har insett att det var svårare än jag trodde. men jag lovar er, jag ska klara det! eller är det bara något jag intalar mig att jag är stark nog för att jag vill klara det men egentligen vet att allt bara kommer rasa! Jag trodde det var rätt och det förhoppningsvis skulle bli bättre, men jag tror du är fel och allt blev fel! det funkar inte! men jag har gjort mitt val som många andra, och jag ska inte klaga, det finns folk som har det sämre, så klaga för faan inte för ett lite sår, klaga inte för minsta lilla, det finns alltid nån som har det värre!! har lärt mig att jag kanske har klagat för små saker, men inte faan ska jag göra det mer. Det är fan vara o bita ihop, blunda förverkligheten och leva sitt liv. KLAGA INTE! JAG ÄR GLAD ÄNDÅ!?

jaa det har jag :) taackar!