BÄRETTELSER OM NALLE PUH

I vilken I-or får ett hus i Puhs Hörna (fortsättning)

-Därför tänker jag göra så här, sa Puh. Först går jag hem och ser efter vad klockan är och kanske jag lindar en halsduk om halsen, och sedan går jag och hälsar på I-or och sjunger sången för honom. Han skyndade sig tillbaka hem; och hela vägen tänkte han så mycket på sitt gnol, som I-or skulle få höra, att när han plötsligt fick se Nasse sitta i hans egen bästa stol stod han bara och kliade sig i huvudet och undrade i vems hus han egentligen hade hamnat.

- Hallå, Nasse, sa han. Jag trodde du var ute.

- Nej, sa Nasse. Det var du som var ute, Puh.

- Det har du rätt i, sa Puh. Jag visste väl att det var en av oss.

Han tittade på sin klocka som hade stannat på fem minuter i elva för några veckor sen.

- Klockan är nästan elva, sa Puh glatt. Du kom alldeles lagom för en liten godbit av något slag. Han stack in huvudet i matskåpet. Och sedan går vi ut, Nasse, och sjunger min sång för I-or.

Ge mig katten, nu!