Monday 15 December 2008 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
10/2 1997 - 15/12 2008
allting började igår.
när pappa hade åkt till Arne så slutade Santos ben att fungera.
han ramlade hela tiden och kunde inte resa sig upp, och han kunde inte slappna av.
när pappa kom hem rätt sent, runt 9, så berättade jag hur Santos hade varit och
han bara ramlade och ramlade.. han kissade på sig och gick in i saker..
vi visste ju alla att nu var det inte lång tid kvar..
pappa beslutade sig för att ta ledigt dagen efter, dvs idag, för Santos kan ju inte
vara ensam hemma när han inte ens kan resa sig upp.
grät hela kvällen, tack David för att du var här!
så pappa ringde mig idag, och sa att vi skulle åka till veterinären klockan 12.20,
klockan 13.00 var det dags att säga hejdå till mitt hjärta.. Vi skulle avliva Santos..
fyfan, gick in på toan och grät. grät i bamba när jag pratade med T&E <3
pappa hämtade mig 12.20, vi åkte till veterinären. vi kom fram runt 12.35,
så tog vi vår sista promenad.. och det var så hemskt, helt plötsligt var han glad!
det kändes som om vi tog fel beslut.
men sen när han lyfte på benet och skulle kissa kunde han inte stå på 3 ben utan
han ramlade nästan. klart vi gjorde rätt, vi kan ju inte hålla kvar honom för vår skull..
sen kom vi in till veterinären, så han fick lugnande.. han blev helt virrig, gick runt runt och kom hela tiden fram till mig och slickade mig i ansiktet, och denna gången lät jag honom.. så kom veterinären in och pappa lyfte upp Santos på britsen.
det var den värsta stunden i mitt liv, fyfan säger jag bara. kände mig så jävla elak,
som om allt var mitt fel för att jag hade sagt till pappa hur han hade ramlat dagen innan.. men jag vet att det inte är det, han kunde ju knappt gå..
och han såg så ledsen ut, som om han visste precis vad som skulle hända.
och det gjorde han nog också..
veterinären rakade hans tass och satte in en nål och det sprutade blod.. fyfan jag hatade honom så jävla mycket, jävla veterinär helvete!! sen fick han 2 medel och så somnade han in, så jävla snabbt. jag hann inte ens säga hejdå, jag bara grät och kramade honom. fyfan, stod där och grät i 5-10 minuter kanske.. och veterinären kallade Santos för "henne" hela tiden och gjorde fan allt värre, vill bara skrika åt honom. "DET ÄR EN KILLE DIN JÄVLA IDIOT!!!!"
han var så fin där han låg.. tog en sax och klippte av en lock från hans päls,
den ska jag alltid spara!
sen skulle vi åka hem.. att lämna honom där, det är det svåraste jag gjort. luktade på honom en sista gång, pussade honom..
och sen gick vi, och han låg kvar, min skatt..
att se min älskling ligga där, helt livlös. jag kan inte ens förklara, jag känner mig helt tom.. nu när jag tänker tillbaka vill jag hämta honom.
vart är han nu? hur länge låg han där? kände han att vi älskade honom? var han verkligen död? klart han var, men han kollade aldrig..
fan, bara några timmar har gått och jag vill ha honom tillbaka!!
jag kommer vakna imorgon och inte fatta vart han är.
jag kommer inte fatta förren hans aska kommer och vi kan begrava honom..
nu är min bästa vän borta och jag kan inte sluta gråta.
men tack för alla fina år hjärtat!
10/2 1997 - 15/12 2008
jag kommer alltid minnas dig, du är det bästa som hänt mig.
jag älskar dig!
allting började igår.
när pappa hade åkt till Arne så slutade Santos ben att fungera.
han ramlade hela tiden och kunde inte resa sig upp, och han kunde inte slappna av.
när pappa kom hem rätt sent, runt 9, så berättade jag hur Santos hade varit och
han bara ramlade och ramlade.. han kissade på sig och gick in i saker..
vi visste ju alla att nu var det inte lång tid kvar..
pappa beslutade sig för att ta ledigt dagen efter, dvs idag, för Santos kan ju inte
vara ensam hemma när han inte ens kan resa sig upp.
grät hela kvällen, tack David för att du var här!
så pappa ringde mig idag, och sa att vi skulle åka till veterinären klockan 12.20,
klockan 13.00 var det dags att säga hejdå till mitt hjärta.. Vi skulle avliva Santos..
fyfan, gick in på toan och grät. grät i bamba när jag pratade med T&E <3
pappa hämtade mig 12.20, vi åkte till veterinären. vi kom fram runt 12.35,
så tog vi vår sista promenad.. och det var så hemskt, helt plötsligt var han glad!
det kändes som om vi tog fel beslut.
men sen när han lyfte på benet och skulle kissa kunde han inte stå på 3 ben utan
han ramlade nästan. klart vi gjorde rätt, vi kan ju inte hålla kvar honom för vår skull..
sen kom vi in till veterinären, så han fick lugnande.. han blev helt virrig, gick runt runt och kom hela tiden fram till mig och slickade mig i ansiktet, och denna gången lät jag honom.. så kom veterinären in och pappa lyfte upp Santos på britsen.
det var den värsta stunden i mitt liv, fyfan säger jag bara. kände mig så jävla elak,
som om allt var mitt fel för att jag hade sagt till pappa hur han hade ramlat dagen innan.. men jag vet att det inte är det, han kunde ju knappt gå..
och han såg så ledsen ut, som om han visste precis vad som skulle hända.
och det gjorde han nog också..
veterinären rakade hans tass och satte in en nål och det sprutade blod.. fyfan jag hatade honom så jävla mycket, jävla veterinär helvete!! sen fick han 2 medel och så somnade han in, så jävla snabbt. jag hann inte ens säga hejdå, jag bara grät och kramade honom. fyfan, stod där och grät i 5-10 minuter kanske.. och veterinären kallade Santos för "henne" hela tiden och gjorde fan allt värre, vill bara skrika åt honom. "DET ÄR EN KILLE DIN JÄVLA IDIOT!!!!"
han var så fin där han låg.. tog en sax och klippte av en lock från hans päls,
den ska jag alltid spara!
sen skulle vi åka hem.. att lämna honom där, det är det svåraste jag gjort. luktade på honom en sista gång, pussade honom..
och sen gick vi, och han låg kvar, min skatt..
att se min älskling ligga där, helt livlös. jag kan inte ens förklara, jag känner mig helt tom.. nu när jag tänker tillbaka vill jag hämta honom.
vart är han nu? hur länge låg han där? kände han att vi älskade honom? var han verkligen död? klart han var, men han kollade aldrig..
fan, bara några timmar har gått och jag vill ha honom tillbaka!!
jag kommer vakna imorgon och inte fatta vart han är.
jag kommer inte fatta förren hans aska kommer och vi kan begrava honom..
nu är min bästa vän borta och jag kan inte sluta gråta.
men tack för alla fina år hjärtat!
10/2 1997 - 15/12 2008
jag kommer alltid minnas dig, du är det bästa som hänt mig.
jag älskar dig!
Comment the photo
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/32/_u1/_u2/_u9/_u2/_u8/u129289/1313409396_m_1.jpg)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Min Lucas-vovve dog av sig själv, och vi fick veta anledningen, kändes lite bättre än om vi hade fått avliva honom.
Men nu är din ängel uppe i stora hundhimlen och kan springa runt utan problem och nosa på massa fina hundflickor och äta massa god mat :)
![](http://cdn08.dayviews.com/32/_u1/_u2/_u9/_u2/_u8/u129289/1313409396_m_1.jpg)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
34 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/aamandaterese/306847870/