HEEELVEEETEEEEE JAG TROR ATT HELVETET BRAAAAKAR LOSSS !!!!!

Nallen säger : SKJUT UPP HEROIN

:(

<3

En av hälso- och sjukvårdens huvuduppgifter är hälsofrämjande och förebyggande arbete. Samhällets intentioner som de uttrycks i Hälso- och sjukvårdslagen och andra styrdokument , framhåller den hälsoupplysande verksamheten som ytterst väsentlig, om folkhälsa och livskvalitet skall kunna förbättras. Vad menas då med hälsa, hälsoupplysning och folkhälsa?

Hälsa är något som människor i alla tider har eftersträvat. Qvarsell (1989, 1991), som studerar hälsa i ett idéhistoriskt perspektiv, beskriver hur såväl antika som judiska och kristna förebilder har haft betydelse för vår tids syn på hälsa både i ett religiöst, filosofiskt och etiskt perspektiv. Dessa förebilder präglades bland annat av att människan i tidernas begynnelse antogs ha levt i harmoni med naturen. Ett liv nära naturen kom också att uppfattas som norm och rättesnöre för människan. Sjukdom ansågs som självförvållad genom att man inte hade levt enligt naturens föreskrifter. Man trodde, trots skilda uppfattningar om naturens beskaffenhet, också på dess läkande kraft. Eftersom människan inte helt kan förstå och kontrollera naturen måste hon för att uppnå hälsa anpassa sig till den. Då man under antiken och i den äldre traditionen endast kunde bota ett fåtal sjukdomar kom hälsoupplysning, det vill säga levnadsregler för hur den enskilde skulle kunna undvika ohälsa och sjukdom, att spela en stor roll. Det ankom således på läkaren att, i den hippokratiska läkekonstens efterföljd, underlätta för naturen genom att försöka se till att den sjuke inte genom sin livsföring motarbetade naturens läkande processer.

Under 1800-talet då den moderna medicinska vetenskapen etablerades genom ökade kunskaper i patologi, fysiologi och bakteriologi och då man så småningom i allt högre grad kunde bota sjukdomar, fick hälsa en ”negativ” definition. Hälsa likställdes nu med ”frånvaro av främmande och skadliga materier i kroppen” (Qvarsell 1989, s 112). Enligt den biologiskmekanistika sjukdomsmodellen, ”apparatfelsmodellen” definieras hälsa som ”ett tillstånd av normal biologisk funktion hos varje organ och hos organismen som system, ett tillstånd som kan beskrivas vetenskapligt” (Rexed 1981, s 2). En liknande definition kunde man på 1980-talet läsa i uppslagsverket ”Medicinsk terminologi”. Hälsa formulerades också då i normativa termer som ”kroppens normala tillstånd när den (och dess organ) fungerar optimalt (på bästa sätt) utan tecken på sjukdom eller avvikelse” (Qvarsell 1989, s 95). Filosofen Nordenfelt (1989, s 54) har pekat på att en människa enligt det ”biologiskt statistiska” hälsobegreppet anses vara vid hälsa om hennes kropp och hennes psyke fungerar i ett för arten typiskt mönster.

Äldre tiders hälsodefinitioner emanerar ur humanistiska värderingar som skiljer sig ifrån de normativa ”biostatistiska” (Nordenfelt 1991, s 76) hälso- och sjukdomsbegrepp som utvecklats inom modern medicin. Redan på tvåhundratalet e Kr definierade läkaren Galenos (129 - ca 200 e Kr) hälsa som ”ett tillstånd i vilket vi varken lider ont eller är förhindrade från det dagliga livets funktioner” (Nordenfelt 1991, s 81). En definition som denna är inte sjukdomsrelaterad utan handlingsrelaterad. Kanske är det så, framhåller Nordenfelt (1989), att det som är det avgörande inte är en statistisk normalitet utan att kroppen och psyket fungerar väl. I sin beskrivning av det ”holistiska” hälsobegreppet menar han, i linje med Galenos, ”att vara vid hälsa är att må väl och ha en god handlingsförmåga” (Nordenfelt 1989, s 56).

hm, ja det var väldigt lärorikt och jag har nu förstått vad att du skrivit innebär. Nu har du Öppnat ett nytt trevligare perspektiv och jag kan nu andas ut.. Tack andré det var väldigt omtänksamt av dig <3

Jag var bara tvungen att prata ut.

Okej, känns det bättre nu? <3

lite <3

okej, bra <33