December 2005
Här följer lite bilder från det trevliga TV-programmet Art och jag gjorde. Programmet sändes i Öppna Kanalen Göteborg den 14:e december. (Sedan visade de det den 21:a också utan att vi visste d
Här inne sjöng pepparkakistanierna.
Egentligen är det Charbels farbrors affär.
Egentligen heter den "Lexby Livs".
Egentligen har jag ändrat telefonnumret på skylten.
Efter pepparkakistanierna delar jag med mig av mina tankar samtidigt som jag leker med min tomteluva och Art pillar med knapparna på kavajen.
Det här söta paret tittade på vårt program. Men de tyckte det var tråkigt, så de bytte kanal. Då fick de se massa andra program (men det var egentligen vårt program).
I en av kanalerna var det julfrågesport.
Herr A (jag) tävlade mot herr A (Art).
Herr A (Arnold) var programledare.
I en annan kanal visades det här barnprogrammet med två lussekatter som bröt på finlandssvenska.
Egentligen var det jag som höll i snörena så att lussekatterna rörde sig.
Egentligen var det
I en annan kanal var det nyheter. Där fick vi veta att tomtarnas nissar strejkar.
Egentligen var det bara påhittade nyheter.
Egentlgien rimmade allt som sades.
Egentligen var det jag som läste
Saddam Hussein får inga julklappar i år.
Det är det besked som vi på nyheterna får.
Han har betett sig ganska illa
så han får inte ens den lilla
hundvalp som han önskat sig.
Ej heller den
"De som bor i norr får snö på sina tak
Och här i söder blir det samma sak"
En scen som var max fem sekunder.
Det tog hela dagen att göra den där jäkla väderkartan.
Vi hade tänkt klip
Patrik Plysch
feat. Purdy Pimp
White Christmas
Patrik Plysch dansade lite och sjöng.
Purdy Pimp spelade gitarr.
Egentligen är det jag som är Patrik Plysch.
Egentlgien är det Art som är
Efter White Christmas-låten förklarade Bäverpartiets ledare:
"Jag hoppas att den här sången
gör att vi för sista gången
har hört en nazist.
Ja, visst är det trist
när de står och ro
Arnold Weisse tände ett ljus.
Vid allra första tagningen började Arnolds hand brinna! På riktigt! Men det gick bra.
I Barnkanalen tittade de på teckningar. Teckningarna var fula sa programledarna.
Egentligen var det jag och Art som var programledare.
Egentligen var det jag som hade ritat alla teckningar.
Sen bestämde sig gubben för att zappa tillbaka till Arts och mitt program, men då missade de nakendansen.
Sen kom vårt alldeles egna luciatåg. Och sen var det slut.
Art, jag och Ida hamnade inne på Benetton för att plåta bebisen (i bakgrunden). Vi hittade en hatt som Art prövade.