Du kom och du log, Och du direkt mitt hjärta tog, Jag hade ingen chans, Det var som om bara du fanns, Jag föll för dig så lätt, För jag gillar ju dig på ett alldeles speciellt sätt, Det är du som gör så att mitt hjärta slår, Det är du som gör så mitt liv åter en mening får. Jag vill bara att du ska förstå hur mycket jag älskar dig, men ändå så vet jag att du aldrig kommer göra det. Jag tänker på det som har hänt hela tiden, jag kan inte släppa tankarna om det vi hade, det var så underbart men ändå så hemskt. Jag ångrar det lika mycket som jag saknar och älskar "det". Det värsta var att jag hela tiden visste att jag gjorde fel, att jag en dag skulle ångra det som vi gjorde, men efter som att jag älskade dig så grovt så kunde jag inte sluta. Jag har lovat mig själv att aldrig göra om det, jag kommer ändå bara bli sårad och få ångest. Men gjort är gjort, hur mycket man än kämpar så går det inte att förändra. Just nu så ignorerar du mig bara, du går där ifrån om jag försöker få ögonkontakt med dig eller säger något. Om jag skriver ngt till dig så svarar du inte. Jag fattar inte varför! Det är du som gjort fel mot mig, det är jag som borde vara ledsen och arg, inte du! Om du bara visste hur mycket jag älskar och saknar dig, skulle du lyssna på mig då ?

Annons

The photo has no tags

August 2012