mejlade min gamla fröken ;

Det skulle betyda jätte mycket för mig om du läser upp det här för klassen.

Jag var rädd när jag skulle börja på sunnerby, jag var skiträdd. Jag mådde jätte dåligt på tallbacka, men varje gång jag stått på bergskanten är det enbart ni som fått mig att backa tillbaks. Och jag var rädd att jag skulle må lika dåligt på sunnerby, men då skulle ni ju inte finnas där. Det var det ända jag tänkte på under hela jullovet. Jag kunde nästan inte sova på nätterna, jag bara låg där och tänkte, tänkte på er och vad jag skulle bli utan er. För det är ni som gjort mig till den jag är. Ni har alltid funnits där för mig när jag behövt det och vi har byggt upp det dyrbarste jag just nu har - våra minnen
Jag vill att ni ska förstå hur mycket ni betyder för mig och att jag saknar er jätte mycket.
Jag är faktiskt fortfarande rädd, för min start på den här skolan blev rätt dålig och jag mår inte så jätte bra nu heller. Jag har nya vänner, som jag kan lita på.
Men den stora grejen är att ingen vet vem den riktiga jag är, förutom en person, men honom både hatar och älskar jag. Jag tror att större delen av er redan vet em han är, ialla fall Anna - såklart - och typ några killar. Men aja. Det jag ville säga är tack, tack för att ni stöttat mig genom dom svåraste stunderna och för att ni stått ut med miig.Ni är min lifskraft, utan er så skulle jag inte orka med någonting.
Feresten, jag ville bara säga TACK, ett stoort TACK till Veronica, Linus och Christian för att ni hjälpte mig när jag hade ramlat ner för stupet. Det är mitt värsta och bästa minne från tallbacka. Och ett ännu större tack till Veronica som flera flera gånger fick mig att inte hoppa. Men det största tacket är till hela klassen, TACK FÖR ATT NI FINNS! <3

ni tycker säkert den här texten är skit töntig, men jag vill bara att ni ska veta vad ni verkligen betyder för mig och att jag ångrar allt fel jag gjort.

Annons

The photo has no tags

August 2012