Den enda jag någonsin kommer att ha ansvar för här i livet, är mig själv. Mitt liv handlar om mig, ingen annan. Jag är nummer ett i mitt liv, och två, och tre, och fan hela vägen till hundra. Det är jag som ska må bra, ingen annan. Det är upp till dom själva om dom tar åt sig skiten jag slänger över dom, så länge jag mår bra så är det inte mitt problem - ialla fall ur min synvinkel. Om folk vill hata mig, så får dom göra det. Men dom kan ju inte räkna med att jag ska behandla dom bra isåfall! Det är jag, jag jag jag och sen självklart mina vänner. Dom som älskar mig för den jag är, och som jag älskar tillbaks. Dom som inte sviker mig när jag råkar klanta till det, dom som hela tiden står vid min sida och hjälper mig att hålla mig uppe. Dom och så givetvis jag, men ingen annan. Självklart är jag medveten om att jag inte har rätt att bara trycka ner folk hit och dit, men det gör jag inte heller. Dom personerna jag sårar, dom förtjänar det. Jag har alltid en andledning när jag kränker folk, en bra anledning. Sen om andra uppfattar anledningen som bra eller om dom ens uppfattar anledningen, det skiter jag i. Dom får klaga hur mycket dom vill, men jag vet att jag gjort rätt, och det är det enda som spelar roll - min egen åsikt. Dom andras skiter jag i, jag behöver inte deras nedtryckande ord, jag klarar mig utan dom.

Så länge jag inte sviker mig själv, så kommer jag att klara det här. Sen att alla kommer hata mig efteråt, det är deras problem. Jag vet att jag gör rätt, och om andra ställer sig i vägen får dom skylla sig själva. Dom får ta tag i sina egna liv, för nu jävlar tänker jag ta tag i mitt!

Och hörni, det är nere i dalarna som vi tar sats för att komma upp på toppen, right? Hade allting varit enkelt här i livet, hade vi inte uppskattat att må bra lika mycket. Det är när man vet hur det känns på botten som man kan uppleva toppen på riktigt!

Annons

The photo has no tags

August 2012