Allt var svävande men nu ser jag klart.
Ingenting har förändrats märkbart egentligen, det går hit och det går dit och det går upp och det går ner. Folk är fortfarande lika dumma i huvudet, andra folk är fortfarande lika falska och ytterligare annat folk har fortfarande dålig förståelse. Men jag har fått tillbaks fotfästet igen, har fått tillbaks greppet om tiden och kan styra och ställa och kontrollera och vara medveten om vad fan det är jag håller på med. Flyter inte runt vilse i ett stort hav, utan har börjat simma igen. För jag har insett att jag inte vill vara en av dem som drunknar, som tynar bort och med tiden glöms bort. Jag vill vara en av de tappra, som kämpar sig i land och visa att jag, just precis jag, är av den typen som aldrig ger upp. Och inte bara det, inte bara håller mig precis över kanten, över ytan, utan att jag faktiskt kämpar ytterligare, för att få det där lilla extra. Att jag inte nöjer mig för ens jag har det jag vill ha, för ens jag når mina mål. Att jag kan njuta av nuet, men samtidigt som vill längre, samtidigt som jag vill uppnå mer. Samtidigt som jag kämpar för att nå längre.

Allt som hänt, allt som är, allt som nödvändigtvis inte behövt hända, allt som förstört, det är bara skit. Men det är inget som går att ändra på, och jag har lärt mig att till stor del inte ångra vissa saker, för jag vet hur mycket jag lärt mig av dem och är glad över att jag kommer slippa göra vissa misstag igen senare i livet, eftersom jag redan har de avprickade på listan och har lärt mig av mina misstag. Livet handlar om att lära, så det är bara göra om och göra rätt. No regrets, bara köra på för vad det är värt. Och, något som jag också lärt mig, är att det är alltid värt det. Mer eller mindre, men det är alltid värt det. Du kommer inte ångra dig. Det är alltid, oavsett oavsett, alltid värt det. Och skiter det sig, ja, då har du nytta av det till nästa gång. Life goes on, hur jävla ont det än gör, hur förjävligt det än är.

Och även fast skitsaker fortsätter att vara vid sidan om, får jag inte glömma bort att leva andra delar av livet under tiden. För jag har missat så mycket på grund av det, och jag vill inte missa en sekund till. Det får inte distrahera mig, göra mig sådär livlös och frånvarande igen. Saker som inte är inblandade ska inte få bli påverkade och nerdragna igen, aldrig någonsin. Jag ska inte försvinna och tappa allt igen, aldrig någonsin. Istället ska jag samla ihop så mycket som möjligt av det jag tappat, förlåta och förklara för de som förtjänar och låta resten, som inte är värda någon anstängning, tro vad fan de vill. Och sen, då, då ska jag göra om och göra rätt.

Annons

The photo has no tags

August 2012