Om man tar min personliga nivå i förhållande till den nivån jag spelar på så handlar det från och med nu bara om viljan, och inte fan tänker jag göra något halvhjärtat.

Till hösten kommer jag äntligen att få spela handboll på den nivån jag så länge längtat efter, 15 timmar i veckan. Blir A-flicka och börjar efterlängtade gymnasiet där jag kommer träna 6 timmar i veckan på skoltid och läsa extra kost&hälsa kurser. Och då är det fan hundra jävla procent, HELA tiden. Annars kan jag lika gärna sluta.

Jag är inget underbarn, ingen naturbegåvning, långt ifrån. Men jag har ett mål, och jag ska visa att min vilja är så stark att den skiljer mig från alla andra som har samma mål, genom att ta mig dit. Det finns inga om eller men, inga drömmar och inget hopp, allt som existerar är att jag ska ta mig dit. Jag vet exakt vad jag vill, exakt vad som gör mig lycklig. Och det enda jag kan göra, det är att gå in med 110 % och alltid göra mitt absolut bästa. Så länge jag är helt hundra på det jag gör så finns det inga tvivel. Den dagen jag inte är hundra längre kommer jag att sluta på handboll. Men jag spelar idag och jag kommer att spela imorgon, lika så dagen efter det. Lilla jag kan också, och det ska jag göra allt jag kan för att bevisa.

Annons

The photo has no tags

August 2012