September
Thursday 24 September 2009 photo 1/1
|
Ge mig inga falska förhoppningar
Lova inte att du senare ska ringa.
om du inte är säker på att du kommer hinna.
Förklara inte att du kommer skicka ett sms,
glömmer du så gör du mig riktigt less.
Du har gått för långt nu, sista droppen har fått bägaren att svämma över.
Inga ursäkter kan längre laga sprickan.
Jag försökte, jag gav dig en andra chans,och så en till och en till.
Men ändå krossade du mitt, våra, hjärtan under din sko.
Du sa förlåt och lovade att det aldrig skulle hända igen.
Men varför trodde jag dig? Varför godtog jag ursäkterna när jag ändå visste att du skulle träda över den där gränsen igen?
Jag ville vara hel, fullkomlig, utan sprickor, jag ville inte förlora en del av mig, en del av min familj.
Men vet du vad?
Vi var aldrig hela tillsammans med dig, vi var splittrade,
bitar av ett brustet hjärta, och du var den pusselbit som inte passade in.
Det känns faktiskt som att du är död, helt borta ur mitt liv.
Jag saknar defenitivt inte nånting med dig,
inte sen du blev sådär.
Jag har hoppats på att du skulle bli som vanligt igen, min morbror som jämt var glad och skrattade med mig.. Jag har försökt tänka positivt, verkligen.
Men jag orkar inte slösa mer tid på dig nu.
hatar är ett väldigt starkt ord, men vänj dig.
Lova inte att du senare ska ringa.
om du inte är säker på att du kommer hinna.
Förklara inte att du kommer skicka ett sms,
glömmer du så gör du mig riktigt less.
Du har gått för långt nu, sista droppen har fått bägaren att svämma över.
Inga ursäkter kan längre laga sprickan.
Jag försökte, jag gav dig en andra chans,och så en till och en till.
Men ändå krossade du mitt, våra, hjärtan under din sko.
Du sa förlåt och lovade att det aldrig skulle hända igen.
Men varför trodde jag dig? Varför godtog jag ursäkterna när jag ändå visste att du skulle träda över den där gränsen igen?
Jag ville vara hel, fullkomlig, utan sprickor, jag ville inte förlora en del av mig, en del av min familj.
Men vet du vad?
Vi var aldrig hela tillsammans med dig, vi var splittrade,
bitar av ett brustet hjärta, och du var den pusselbit som inte passade in.
Det känns faktiskt som att du är död, helt borta ur mitt liv.
Jag saknar defenitivt inte nånting med dig,
inte sen du blev sådär.
Jag har hoppats på att du skulle bli som vanligt igen, min morbror som jämt var glad och skrattade med mig.. Jag har försökt tänka positivt, verkligen.
Men jag orkar inte slösa mer tid på dig nu.
hatar är ett väldigt starkt ord, men vänj dig.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/absolutnolla/412028419/
Visa toppen
Show footer