Wednesday 13 May 2009 photo 1/1
|
Känslokall redan som liten?
Hon hette Malin och vi var ihop. Vi var sex år gamla, bodde grannar och antagandet om att vi var tillsammans grundade sig i faktumet att hon lät mig leka med hennes leksaker. Det var en solig sommardag och vi ritade figurer med kritsten på gatan där vi bodde. Den gången blev vi tillsagda att vi inte fick rita på asfalten, reaktionen lät inte vänta på sig. Vi bestämde oss för att rymma hemifrån. Jag packade min lilla agentväska i svart plast med allt det som kan tänkas nödvändigt för en sexåring som planerar att leva ett liv i landsflykt tillsammans med sin älskade: en knallpulverpistol, sheriffstjärna liggunderlag.Med agentväskan i ena handen och min älskades hand i den andra så gav jag mig iväg.
Den gången tog vårt rymningsförsök slut vid gatans busshållplats. En elak busschaufför vägrade låta två snoriga sexåringar åka med i utbyte mot knallpullver. Vi stod kvar ett tag och tittade på bussen som blev mindre och mindre innan den till slut försvann ut på stora vägen. Då började Malin gråta hejdlöst varpå jag lämnade henne vid busshållplatsen . Sedan gick jag hem och tittade på Fem myror är fler än Fyra elefanter.
Det var troligtvis där och då som Adam grundlade den emotionella störning/brist på känslor som har hjälpt honom att skörda så stora triumfer .
Hon hette Malin och vi var ihop. Vi var sex år gamla, bodde grannar och antagandet om att vi var tillsammans grundade sig i faktumet att hon lät mig leka med hennes leksaker. Det var en solig sommardag och vi ritade figurer med kritsten på gatan där vi bodde. Den gången blev vi tillsagda att vi inte fick rita på asfalten, reaktionen lät inte vänta på sig. Vi bestämde oss för att rymma hemifrån. Jag packade min lilla agentväska i svart plast med allt det som kan tänkas nödvändigt för en sexåring som planerar att leva ett liv i landsflykt tillsammans med sin älskade: en knallpulverpistol, sheriffstjärna liggunderlag.Med agentväskan i ena handen och min älskades hand i den andra så gav jag mig iväg.
Den gången tog vårt rymningsförsök slut vid gatans busshållplats. En elak busschaufför vägrade låta två snoriga sexåringar åka med i utbyte mot knallpullver. Vi stod kvar ett tag och tittade på bussen som blev mindre och mindre innan den till slut försvann ut på stora vägen. Då började Malin gråta hejdlöst varpå jag lämnade henne vid busshållplatsen . Sedan gick jag hem och tittade på Fem myror är fler än Fyra elefanter.
Det var troligtvis där och då som Adam grundlade den emotionella störning/brist på känslor som har hjälpt honom att skörda så stora triumfer .
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/adampal/366915960/