April
Thursday 30 December 2010 photo 1/2
|
Olyckor med djur är alltid extra sorliga enligt mig. Vet ni vad som är extra sorligt med just den här olyckan?
Jag kände dem. Min gamla vän Maja och hennes älskade häst, Tiffy. Det började med att jag loggade in på facebook och såg att hon skrivit ngt om tiffy, ngt sorligt alltså. Jag läste vidare på hennes logg och såg att ngn skrivit ngt om en artikel. Googlade fram artikeln som ni ser här ovanför. Fick tårar i ögonen när jag läste den. När jag visade den för mamma någon timma senare började jag gråta. Bölade som en liten unge.
Jag och Maja träffades först på stallet.se där vi rollade tillsammans. Vi började chatta på msn, fick varandras telefonnummer, och när jag o familjen var uppe hos farfar åkte vi och hälsade på. Farfar bor i ljusdal, maja i delsbo, så det var ganska nära. Vi blev bara bättre o bättre kompisar, och på den tiden var hon nog en av mina bästa vänner. Trots att hon bodde så långt bort från mig kunde jag berätta allt för henne.
Nu var det fleera år sen vi sågs sist, och vi har knappt pratat över huvud taget den senaste tiden. Men hon var en av mina bästa vänner, och även fast vi glidit ifrån varandra kommer hon alltid ha en plats i mitt hjärta.
Jag vet vilken djurälskande person hon var. Hund, katt, kanin och häst hade hon. Kaninen förlorade hon för något/några år sedan, och nu hästen. Även fast jag inte pratat med henne på år visste jag hur mycket hon älskade tiffy, och jag kan knappt tänka mig hur jävla dåligt hon mår nu.
Jag lider med henne så jävla mycket, jag önskar att jag kunde göra något för henne, men det finns inget.
Faan alltså att olyckor måste ske. Och det här är ju det värsta sättet att förlora någon på. I en olycka. En plötslig död. Det är bättre om de skulle dö gamla, eller i någon sjukdom, då har man kanske ändå varit förberred. Nu kom det så plötsligt.
Annons
Visa toppen
Show footer