Sunday 28 August 2011 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Klev av tåget i Solna och promenerade ner till Råsunda. Precis när vi skulle gå upp för trappan efter tåget stötte vi på två syrianer som höll med om att det inte gått bra för dom den här säsongen, men dom var där för att stötta laget då dom inte verkade tro på vinst för Syrianska ikväll. Och det ska dom ha respekt för. Spelar ingen roll hur det går för laget, är man en äkta supporter följer man dom i både med- och motgångar.
Själva matchen kändes ganska trög. AIK började bra, aggressiva, men det kändes som att det dog ut ganska snabbt. De spelade inte dåligt, utan kom fram bra och såg ut som att dom hade kunnat få några schyssta lägen, men så långt kom dom inte.
Klockan tickade på. Innan matchen hade jag varit bombsäker på att vi skulle vinna. I pausen var jag mindre säker, och några minuter innan matchens slut vad jag nästan säker på att den skulle sluta 0-0. Men så i den 91:a matchminuten dänger RÅP in en frispark. Fyfan, jag verkligen skrek av lycka. Det kändes så otroligt skönt.
Men det hände mycket just den minuten. Precis innan målet kommer känner jag hur det vibrerar i fickan. Mamma ringde, jag svarade men hörde såklart inget när målet kom. Sen hör jag hur någon - som inte var min mamma - säger att detta var viktigt och att jag skulle gå någonstans där jag kunde höra henne. Hon sa att mamma ramlat och slagit i huvudet, blödde som fan och att dom väntade på ambulans.
Bara springa upp och hämta pappa, sprang ner igen och kastade oss in i en taxi och drog hem.
Tänker inte gå in så mycket mer på det, men det verkar inte vara något allvarligt i alla fall. Hon är kvar där än, men att hon behöver vänta borde väl ses som positivt. Då kan det inte vara akutallvarligt.
Matchen i sig var väldigt... irriterande. Eller det var Syrianska som var irriterande. Filmning hit och dit och det hjälpte inte att domaren var ett as. Men vi lyckades vinna ändå, och det känns alltid extra skönt såna här tillfällen!
Annons