Jag står vid avgrunden, ett steg till och jag faller. jag försöker och känner att jag skulle klara det...det känns hemskt, men endå så bra. skönt att veta att jag kan, men hemskt också. det är så många jag skulle såra om jag tog det där steget därför känner jag mig skyldig när jag vet att jag kan. ett steg till och jag finns inte mer, jag är bara en av flera som tar steget och faller, en av flera som sårar sina vänner och familjer, ibland finns det inga vänner att såra och det är anledningen till att vissa tar steget... ibland är det familjen som anledningen till steget... Man kan tycka att det är en feg utväg, men det brukar finnas skäl till att man avslutar sitt liv så. Det finns många olika anledningar. Vissa har försökt få hjälp och ibland funkar det, men inte alltid och då står där en gråtande familj vid kistan och frågar sig själva; varför? Varför gjorde vår älskling såhär mot oss?

Annons

The photo has no tags

June 2010