June
Friday 27 February 2009 photo 1/1
|
så länge som jag har kämpat utan att få nått tillbaks.
ingenting som hjälper mig,har bara tomme ord kvar.
jag är inte värd ett dugg, inte luften som jag andas.
jag är ingenting längre,nej, inte för de andra.
jag sitter för mig själv och vill vara i min ensamhet,
ingen sm bryr sig om det för det finns ingen som vet.
dethär är smärta på allra högsta grad.
jag vill bort härifrån, leva som du och ha det bra.
sover aldrig på natten, liggen ensam och tänker
på allt som har hänt,vad som ska hända dagen efter.
jag vill ställa nädra frågor " hur lång är min livstid?"
misshandel och sorger, vad är det här för liv.
är det så man ska leva för att vara en i mängden,
sån som ingen vill ha och sån som ingen märker.
jag är krossad,jag har förlorat mig själv,
jag har förstört mig själv och allting igen.
som vanligt så känner jag att livet är hopplöst,
har det någon mening, för livet är hopplöst.
lyckan i mitt liv har jag glidit ifrån.
känns som om jag aldrig har varit glad
men som om smärtan kom igår.
jag fejkar mina skratt och försöker att le,
jag går ut och kolllar runt mig, men det finns inget att se.
jag har förstått att jag inte passar,inte ska vara här.
jag tittar ner emot marken, kanske finner lyckan där.
jag har försökt så många gånger,
men hur har det gått för långt.
tabletter hjälper inte,nej, ingenting sånt.
allt som jag behöver,finns här framför mig.
men jag kan aldrig få det, jag kan aldrig få en ängel.
kärlek och trygghet, det är allt jag begär.
jag kommer aldrig glömma smärtan, jag lovar,jag svär.
jag är rädd för att leva, för att träffa någon.
jag är rädd för att bli sviken och att allt ska börja om.
men det va inte jag som lekte en fucking jävla lek,
med mig som leksak och vapnet var kärlek.
förlorad kärlek vi vet alla hur det känns,
men resten av mitt liv kan man ta som ett skämt.
för det kan knappast vara sanning att det här är mitt liv.
det måste vara någon slags tanke jag lever i.
det här är sjukt,ni förstår inte ett skit.
jag önskar bara ljuset kan hitta hit.
ingenting som hjälper mig,har bara tomme ord kvar.
jag är inte värd ett dugg, inte luften som jag andas.
jag är ingenting längre,nej, inte för de andra.
jag sitter för mig själv och vill vara i min ensamhet,
ingen sm bryr sig om det för det finns ingen som vet.
dethär är smärta på allra högsta grad.
jag vill bort härifrån, leva som du och ha det bra.
sover aldrig på natten, liggen ensam och tänker
på allt som har hänt,vad som ska hända dagen efter.
jag vill ställa nädra frågor " hur lång är min livstid?"
misshandel och sorger, vad är det här för liv.
är det så man ska leva för att vara en i mängden,
sån som ingen vill ha och sån som ingen märker.
jag är krossad,jag har förlorat mig själv,
jag har förstört mig själv och allting igen.
som vanligt så känner jag att livet är hopplöst,
har det någon mening, för livet är hopplöst.
lyckan i mitt liv har jag glidit ifrån.
känns som om jag aldrig har varit glad
men som om smärtan kom igår.
jag fejkar mina skratt och försöker att le,
jag går ut och kolllar runt mig, men det finns inget att se.
jag har förstått att jag inte passar,inte ska vara här.
jag tittar ner emot marken, kanske finner lyckan där.
jag har försökt så många gånger,
men hur har det gått för långt.
tabletter hjälper inte,nej, ingenting sånt.
allt som jag behöver,finns här framför mig.
men jag kan aldrig få det, jag kan aldrig få en ängel.
kärlek och trygghet, det är allt jag begär.
jag kommer aldrig glömma smärtan, jag lovar,jag svär.
jag är rädd för att leva, för att träffa någon.
jag är rädd för att bli sviken och att allt ska börja om.
men det va inte jag som lekte en fucking jävla lek,
med mig som leksak och vapnet var kärlek.
förlorad kärlek vi vet alla hur det känns,
men resten av mitt liv kan man ta som ett skämt.
för det kan knappast vara sanning att det här är mitt liv.
det måste vara någon slags tanke jag lever i.
det här är sjukt,ni förstår inte ett skit.
jag önskar bara ljuset kan hitta hit.
Visa toppen
Show footer