torsdag 29 april 2010 bild 1/7
![]() ![]() ![]() |
jag vill bara försvinna!
att jag var speciell, var det bara något du sa? jag gjorde allt mitt bästa men det blev skit. du var en sån person som jag verkligen trodde på! tänk om livet har en mening, att allt ska vara såhär. men jag vill inte att det ska vara såhär, vill att det ska vara som förut. varför känns allting så tomt? vaknar upp och känner som jag gjorde för ett tag sen, jag faller tillbaka och orkar snart inte mer. men hoppet håller mig vid liv, vet inte hur länge men lever på det så länge. hur ska man klara av ett liv som man tvekar på? har blivit sårad och sårad, tagit mig upp igen, men inte denna gång. jag förlorade något stort, och det sätter sig hårt. jag förstår inte vad jag gjorde för fel, jag trodde det skulle bli bättre med tiden, men jag kommer aldrig glömma dig. du var en av mina bästa vänner, och hur ska jag klara mig nu? jag sa väl att jag älskar dig? men inget räckte till.. tiderna med dig kommer alltid få mig att le, vill att det ska vara precis som förut. jag var okej, men nu är jag på fall, igen. sommaren 2005 det var då allt började, jag hittade något som fick mig upp, men varje gång jag var på god väg så försvan något från mitt liv, äntligen när jag var som gladast och glömt allt och äntligen slutat upp med självskadelse, ja då försvinner du. jag har kämpat och jag vill inte ge upp, men jag måste ta denna vägen, för gropen är djupare än innan. som sagt, min dröm är att somna in och inte mer vakna..
"ditt och mitt kapitel är nog slut för länge sen"
att jag var speciell, var det bara något du sa? jag gjorde allt mitt bästa men det blev skit. du var en sån person som jag verkligen trodde på! tänk om livet har en mening, att allt ska vara såhär. men jag vill inte att det ska vara såhär, vill att det ska vara som förut. varför känns allting så tomt? vaknar upp och känner som jag gjorde för ett tag sen, jag faller tillbaka och orkar snart inte mer. men hoppet håller mig vid liv, vet inte hur länge men lever på det så länge. hur ska man klara av ett liv som man tvekar på? har blivit sårad och sårad, tagit mig upp igen, men inte denna gång. jag förlorade något stort, och det sätter sig hårt. jag förstår inte vad jag gjorde för fel, jag trodde det skulle bli bättre med tiden, men jag kommer aldrig glömma dig. du var en av mina bästa vänner, och hur ska jag klara mig nu? jag sa väl att jag älskar dig? men inget räckte till.. tiderna med dig kommer alltid få mig att le, vill att det ska vara precis som förut. jag var okej, men nu är jag på fall, igen. sommaren 2005 det var då allt började, jag hittade något som fick mig upp, men varje gång jag var på god väg så försvan något från mitt liv, äntligen när jag var som gladast och glömt allt och äntligen slutat upp med självskadelse, ja då försvinner du. jag har kämpat och jag vill inte ge upp, men jag måste ta denna vägen, för gropen är djupare än innan. som sagt, min dröm är att somna in och inte mer vakna..
"ditt och mitt kapitel är nog slut för länge sen"