För varje dag som går, försvinner känslan som igår hade mig fängslad. För varje dag som går kämpar jag emot den så starka känslan, kämpar mig ifrån den, kämpar inte för jäves. När jag tänker på dessa dagar som varit, tänker jag på dig, på oss och på de vi hade som jag önskar vore kvar. Du försökte använda mina känslor emot mig, vilket jag inte kunde stå ut med, du måste förstå att det blev som det blev, när jag sa att jag älskade dig, vände du dig bort i en sekund, sen drog du mig tätt intill och svarade det samma, för varje gång du sa det var det en lögn. Jag orkar inte se världen som den är idag, vill hellre stanna vid lögnerna än dra mig ifrån sanningen, du var det som fick mitt hjärta att slå normalt, den som hållde min andning vid liv. När jag tänker på oss, glider alltid en tår eller fler ner från min kind, jag känner saltet snudda mina öma läppar, som alltid förr. Dina blå underbara ögon var de mest vackra blå ögon jag sett, alla vet vi hur mycket jag älskar bruna ögon, men när det kom till dig var det du som var det vackraste för mig, ingen kunde slå dig, inte ens idag. Jag brydde mig aldrig om vad någon sa om dig och jag ville aldrig inse att det var dig det var fel på, jag älskade dig mer än någon annan kunde gjort, mer än någon någonsin kommer göra. Men vad gör man när man vet att allt är slut, när den lyckligaste sagan i världen har försvunnit, när den personen man kände sig som mest trygg med går ifrån en och glömmer bort dig? Jag kan inte göra något åt det faktum att du älskar en annan, att du väljer en 13 åring framför mig, som du sa var ditt allt, och att du aldrig ville förlora mig. När någon tar upp dig i ett ämne eller när någon berättar om skvaller för mig så är allt jag tänker på vad du tänker på, tänker du på mig någon gång? Finns jag kvar i dina tankar? Älskar du mig fortfarande lika mycket? Var jag verkligen allt du hade? Var jag den bästa eller var det bara ord du sa? Jag orkar verkligen inte inse verkligheten, att du är borta, för alltid.. men vad vill du att jag ska göra? Glömma dig för alltid, när du var den jag älskade först, du var den som jag gav allt och lite till, och nu ser jag dig tyna bort, längre bort för varje dag. Tänk alla gånger som det var enbart du och jag, när vi låg i sängen och bara höll om varandra, när du pussade mig i pannan och sa att du älskade mig, tänk de gånger vi kunde gå ute och hålla handen utan att du brydde dig om vad andra tyckte, du var den bästa jag visste fanns och jag älskade dig så otroligt mycket. När andra sa att jag skulle lämna dig, när andra sa att jag glömt bort mina vänner när jag bara var med dig, det var tider jag inte brydde mig om, det var då mitt liv var som lugnast, då jag hade tid för dig, dig och bara dig. Det här vet du inte om men jag väntar på dig, jag har inte en aning men det kommer ta tid, du är inte så fin men det är något med dig, som att komma hem efter en lång resa. "Hon" har ett falskt leende, hur har du undgått de? Även att du inte vill veta av mig så står jag fast vid dig, jag står fast vid att jag vill höra dig säga att du inte vill ha mig och att du inte älskar mig längre, innan dess kan jag inet glömma dig, du är som sagt den bästa jag haft! Inget kan någonsin bli det samma igen efter dig, jag älskar dig mitt hjärta, för alltid!

Annons

The photo has no tags

September 2013