June
Tuesday 12 October 2010 photo 4/4
|
Tuesday 12 October 2010 photo 4/4
|
|
Jag vill inte att du ska må som du gör, men inget kan jag göra åt saken. Efter den tid vi kännt varandra har jag lärt känna dig bättre än vad jag trodde, du är den som lärt känna mig bäst, för om jag ska vara ärlig finns det ingen som känner mig så bra som du. Du är så fin och underbar på alla sätt och vis, när du skriver till en, man får ett leende på läpparna och känner sig speciell, du kan ta bort min deppighet när som helst, och det vet du mycket väl. Du är bland det bästa man kan få, till mig är du en perfekt vän och en underbar bror, även att det inte är äkta så känns det som så för mig, en storebror. Om jag tänker tillbaka på all tid vi haft så är det den bästa jag haft, när vi suttit långa nätter och kvällar och bara skrivit, pratat om hur mycket vi varit med om, allt som vi tycker är kul, inget kunde komma i vår väg. Men jag antar att jag hade fel när jag tänkte så, för nu är jag påväg att gå under, påväg att ta det sista steget, påväg att försvinna för alltid. Jag tänker inte vara den som mister dig, tänker inte vara den som står ensam kvar och gråter, jag vill verkligen inte att du ska försvinna, för jag klarar inte av det, du är det bästa jag vet och nu får jag veta det här, hur ska jag orka? Jag kanske låter egoistisk men jag vill inget annat än att ha dig kvar, få träffa dig och få hålla om dig, få säga hur mycket du betyder och hur mycket jag längtat till den dagen. Jag kommer ihåg när du första gången berättade för mig att du hoppades på att jag inte skulle bli kär i dig, just för att det varit för mycket sånt just då, och för att du skulle ah svårt för att vara nära mig sen, den dagen beslutade jag något viktigt, jag lovade mig själv att inte bli kär i dig, jag lyckades. Men jag fick en mycket finare känsla, nu känner jag att du är en vacker bästa vän, som jag ger allt för, precis allt. Just nu i denna stunden hoppas jag på att du en dag ska ta dig upp på hästen och rida igen, gallopera med vinden i håret, inte kolla bakåt utan bara frammåt, inget kan stoppa dig, varken storm eller solsken. Jag vill försöka, jag vill kämpa, jag vill få dig stanna, utan dig är jag inget, det är ord man säger varje dag, men utan dig är jag inget. Om du tänkt att lämna mig så tänker jag lämna dig före, hade du tänkt stanna tänker jag stanna längre, du är den som får mig att skratta, du lärde mig allt, du lärde mig livet. Jag minns de dagar när jag var som mest sårad, det var de dagar utan dig, jag sov knapt aldrig, fick inte en blund, jag försökte göra allt men lyckades med inget, men det som jag hörde då har stärkt mig idag, nu när du fått mig inse att jag är jag, jag klarar av allt, och jag är bra som jag är, ingen ska få trycka ner mig, det har du lärt mig. Hur ska man må, när det man anförtrott sig till så starkt bara förtvinar sakta, snart är det borta. Du måste sluta ögonen och inte se alla problem, för jag vet en sak, allt kommer bli, men det kanske känns som att du springer upp för en backe och ditt hjärta de brinner, men när du kommer upp ja vad väntar dig då? Du undrar hela tiden varför livet är så, att livet visar sig vara något man kämpar för men slitit förgäves, det finns alltid något som går fel, hur du än vrider och vänder så är det tiden som bestämmer, men spring upp för backen en sista gång, besvikelsen slår av och du känner en underbar känsla sprida sig, du kommer känna dig fri. Du kom in till min sida när jag var ensam och gav mig hopp och lycka, jag tänker inte bara lämna dig till ödet, nej för jag tänker kämpa för dig tills mitt sista andetag, du ska veta att jag finns om du behöver. Du är det dyraste jag har och jag saknar min skatt, du är så mycket för mig och jag vill inte släppa det, tänker inte låta dig gå. Ta ett steg mot mig, var inte rädd, jag hjälper dig hem.
Tills det sista andetag jag tillför denna värld ska jag kämpa för dig, Sven Robin Benjamin Eriksson jag älskar dig något gudomligt! Jag lämnar dig aldrig!
Visa toppen
Show footer